underkänt för SVTs programchef

Funderar på att sluta betala licensen igen ändå. Det var visserligen en öppen dörr som Agenda slog in igår kväll när de påpekade att höstens stora TV-satsningar i underhållningsgenren (lika med de som har störst budget, flest tittare och bästa sändningstid) alla har manliga programledare. Skavlan, Settman, Robin, Look, Oldsberg, Lundin...etc listan är mycket mycket längre. Så inte av den anledningen, för det där har tröttat ut mig länge. Att när hela familjen väntas bänka sig i soffan tillsammans för att lyssna och mysa, då ska det vara en man som talar. Snacka om uppfostran och gissa om det ger effekt till de allra yngsta människorna som tittar. Vilka är det som är tysta och vilka är det som talar och är roliga? Budskapet är tydligt och grymt. Men när Hübinette frågar den tillförordnade programchefen Glaser på SVT om det är en slump att det ser ut så här svarar hon ungefär; -Nej, det är ingen slump, de bara råkar vara män. Eeeh? Jaha? Det svaret är genomdumt. Skillnaden mellan slump och råka? Någon? HOn har förstått att hon inte kommer undan med att skylla på slumpen. Så istället skyller hon på att det råkar vara män. Hennes lön vill jag faktiskt inte vara med och betala. Inte aktivt i alla fall.

Parvin Ardalan

var inbjuden av Bang att tala på Södra Teatern igår. Det handlar alltså om en kvinnorättsaktivist från Iran. Som alla stora nytänkare verkade hon vara väldigt konsekvent. Nina Lekander frågade vad vi här i Sverige kan göra för att stödja deras sak. Ardalan höll benhårt fast vid sin metod, den enda metod som i längden kan omdana ett strikt hierarkiskt samhälle, nämligen att alltid verka horisontellt och ömsesidigt. Så hon ville ändra Ninas fråga till "Vad kan vi göra för varandra?" Det där är stolthet. att vägra se sig själv som ett offer. När någon öppnar en ny dörr i ens mentala väggar är det alltid frustrerande och häpnadsväckande på samma gång. Vi har yttrandefrihet, lika arvsrätt och självklart lika rätt till skilsmässa. Inget av detta finns i Iran. I Iran blir en pojke straffmyndig vid 15 års ålder, men en flicka vid 9. Så nu tänker jag på nån hungrig tio-årig flicka i Teheran som kanske har stulit en limpa. Eller kanske inte vill bli bortgift. Eller nåt annat kriminellt. Vad kan vi göra för varandra?

Premiär 22 nov

Nu ska det bli shåååw!!! Den kommer att bli så bra. Boulevardteatern 22 och 28 nov samt 1 och 8 dec. Jag är helt tjokad just nu. Men marknadsföring... Que? Jag gick ändå ekonomisk linje på gymnasiet och jag vet att jag hade det på schemat. Att skolka lärde jag mig själv. Ni som hittar in här på bloggen får hjälpa till. Alla fyra...haha.
Jag tycker ju att jag är den bästa komikern man kan se. Inte bara den smartaste utan också den roligaste och mest tankeväckande. Och det tycker mamma och C och några till. Men om jag skriver det "Sveriges bästa komiker just nu" blir jag lika mainstream som vilken dussinkomiker på TV som helst. För det är alla enligt sina egna annonser. Och enligt sina egna fans också så klart. Och sig själva.
Jag är som Rio de Janeiro jämfört med Chicago. Ett mycket mer spännande och dynamiskt förslag. Tänk värme, sockertoppar och karneval istället för industri och inlandsklimat. Och så har dom Obamas och Operah som publikarbetare. Vem fan är Operah Winfrey. Är jag den enda i hela världen som aldrig har sett hennes TV-program?

Svar på tal

Genuspedagogisk stand up för verklighetens folk och Göran Hägglund.
Nerknuffad som jag blivit i klyftan mellan vanligt folk och den radikala kultureliten är det inte konstigt att jag känner mig lite pressad, ok? Om det är jag som är demokratiproblemet borde jag försöka lösa mig själv. Jag behövde stålar och en helikopter, det var dumt, förlåt. Från min lokala Gör-det-själv-hall här nere har jag utsikt mot en psykakut där socialministern nog aldrig kommer att gå före i kön*. Det rår han inte för, det är Guds vilja. Och Svenssons. Men jag ska bjuda hem honom till mitt köksbord istället och berätta att han behöver inte vara rädd. Jag har inte fått några bidrag. Min häst äter mycket gräs, men den röker inte på. Därför är den inte särskilt hög. Den är uppfostrad av en biologist och verkligen normal.

(* uttalas med hårt k-ljud)

Damfotboll vs Damhumor

På en slags manifestation för att visa upp kvantitet inom svensk Damhumor drevs igår tesen att Damfotboll är något underlägset, onödigt och dåligt. Kvinnor kan inte förstå off-side-regeln var ett skämt som gick hem. Näe. Kanske inte ens begreppet självmål tänkte jag.
Det finns ungefär 10 miljoner registrerade kvinnliga fotbollsspelare i världen. FIFA försöker etablera organiserad damfotboll där det saknas typ Mellanöstern och Södra Asien, störst är motståndet i Iran och Afgahnistan. Och på Komikaze. I Sverige är fotboll är den största tävlingsidrotten för tjejer under 20, 36% av ungdomsspelarna är tjejer, andelen flicklag ökar hela tiden.
Gissningsvis är en kvinnlig fotbollsspelare typ 20% mindre än en manlig, även om Hedvig Lindahl kanske är större än Chippen.
Att kvinnor skulle spela på en 20% mindre plan vore inte konstigare än att kvinnor löper 100 meter häck mot männens 110 inom friidrotten. Det skulle ge snabbare och mer tekniskt spel. Vem vet, kanske till och med publik? På 10-talet i Storbritannien drog damfotboll ibland mer publik än herrfotbollen. Engelska fotbollsförbundet svarade med att stänga av kvinnorna från planerna. Det gav effekt, det blev utpräglat herrsportande. Det främsta motargumentet mot mindre planer är att det skulle bli för dyrt. Kvinnor ska helst inte kosta pengar. Allra bäst vore det kanske om de inte sa så mycket heller. De gör större nytta som åskådare helt enkelt.
Ikväll spelar landslaget Vm-kval mot Belgien på Gamla Ullevi. Gå dit och heja om ni bor i Göteborg.

Rekordförsök

Ikväll på Komikaze på Ego. Bara kvinnor. Har hört rykten om så där 27. Jag tycker inte egentligen att det är en stor grej att Stockholm är större än Malmö. Där man nyligen samlade ihop 24. Debatten om bristen på roliga kvinnor har jag upplevt sedan jag började med stand up comedy 1995. Rimligt att tro att den har pågått längre än så. Det betyder ju inte att det verkligen råder brist. Inte bland mina vänner och kolleger i alla fall. Vad som tar sig upp genom mediebruset är alltid lika gåtfullt. Ta Anna Anka till exempel, nån ödla som emigrerat för att suga gubbkuk i Hollwood. Tydligen berättar hon om detta i en serie på TV3 och förväntar sig väl att hon ska provocera oss feminister genom tanken på att vi alla skulle vilja vara i hennes ställe. Jag kunde inte bry mig mindre. Däremot undrar jag varför hon får så mycket utrymme i media bara för att hon är med i en dokusåpa i TV3. Vems aganda är det? Kan det vara socialministerns? Han kanske drömmer om att Rot-avdraget ska tolkas i en mer erotisk betydelse. Till och med i DN får Anna Anka komma till tals. Och Svenska Kyrkan annonserade inför valet i Kalle Anka. Är jag en spaning på spåren här? Om pressankor. Kom till Ego ikväll, jag kanske utvecklar, vi får se.

Sveriges största förening

har ca 7 miljoner medlemmar och idag har man fått rösta i organisationen. Det är den dagen vart fjärde år när själva medlemskapet har en mening. I min valkrets var det faktiskt kö, hela dagen enl uppg. 10 % borde vara en grov underskattning. Jag såg ingen som tog lappar ur vare sig Kristus- eller Sverigedemokraternas hög, till pappersinsamlingen med dem. Hoppas ni har röstat.