IT på tåg

känner mig jävla uppdaterad just nu när jag sitter här och bloggar på tåget. Råkade få plats bredvid en it-snubbe som gick till restaurangvagnen och köpte en kod till mig i julklapp och visade hur jag skulle bära mig åt. Skön stil. Jag undrar om jag såg fattig ut eller om jag bara var allmänt oemotståndlig. Oj, hoppas han inte sitter och smygläser här nu, då kan det bli genant kanske. Bäst att publicera och gå vidare.

Kalmar

2 dygn dansrep i ett hus i skogen i vad som måste räknas som mörkaste Småland. Grymt exotiskt. Ingen täckning, snöfall och kompakt mörker och ingen chans i helvete att hitta hem på egen hand om jag hade gripits av panik. De hade kunnat tvinga med mig i nån ockult sekt när de vill. De gjorde de inte. De var snälla och lite blyga. Alltså…jorå. Det hände någon gång, medan jag försökte påminna om Michael Jackson, att jag tänkte; ”Men hur tänkte du nu Agneta, vad håller du på med och vad gör du här?” Fast mest hade jag kul och svettades. Och jag kunde hela tiden svara på frågan ”hur hamnade jag här?” Jo, jag gjorde Svar på tal. Marknadsförde den via några större nätverk med intresse för genusfrågor. En producent och genusvetare i Kalmar hittade mig, läste min blogg och ringde och frågade om jag kunde hoppa in för någon med lunginfalmmation. Ja. Det kunde jag. Jag är tacksam för min förmåga att kunna överraska mig själv.

46 dagar

gammal blev min senaste släkting. Hon föddes den 20 oktober med Edwards syndrom och somnade in i lördags i sin mammas knä. Prognosen var dålig att hon ens skulle klara förlossningen. Men hon var starkare än somliga trodde. Förra lördagen var jag ute och gick med henne och hennes föräldrar på Mariatorget. Det var mulet och snö i luften och ingenting var märkvärdigt. Men nu kommer jag aldrig att glömma den där promenaden. Hennes fotsula var så stor som min tumme. Nära döden är livet också nära.

Måndag börjar bra

Så här fint började årets för övrigt stressigaste vecka.

Hej Agneta, tack för en helt otroligt bra "Svar på tal" på Boulevardteatern. Jag insöp varenda ord och både skrattade och grät. Det värkte av sanningar men du inspirerade till att göra något gott av värken. Jag sitter i styrelsen för Fi region Sthlm och glädjer mig åt att genuspolitik kan komma ut så charmant till folk. Fler borde höra! Vi i Fi satsar på att lyckas i kommande valet till kommun,landsting och RD mhja envishet och kreativitet:) Hoppas få se mer av dig på scen!/Jenny Sandsten, Fi Sthlm.

Känner mig både stolt och nöjd faktiskt.

Näst sista

Det blir Svar på tal i vår också, det står klart nu. Precis när det är dags att stoppa ner G. Hägglund i ryggsäcken och cykla upp till teatern för sista föreställningen här på Boulevard, så blev bokning på Dalateatern i februari klar. Perfekt. Då behöver jag inte tänka att det är sista gången. Idag är jag riktigt laddad. Det kommer mycket folk och jag är på gott humör.

Fulradio & media i allmänhet

Blev just uppringd Malin Holgersson på Fulradio. Ett kulturprogram så smalt som ett stuprör. Blev på gott humör direkt. Jag ska göra en krönika till dem. Som ska släppas på självaste juldagen. De hade hört talas om Svar på tal. YES! Att det ena ibland leder till det andra ändå. Lite queer, lite genus, lite podradio. Det finns lite framtid i mig ändå.
Har under året tackat nej till ett par olika TV-grejer, vilket ur karriärssynpunkt förmodligen är ytterst ostrategiskt. Men självrespekten gör karriär på andra premisser. "Vi vill lyfta fram roliga kvinnor och göra TV för kvinnor av kvinnor, utan att för den skull vara feministiska." För mig är det tvärtom. Om jag ska göra TV vill jag göra TV med människor för människor, utan att för den skull göra avkall på min feministiska grundinställning.

Helgstämning 2 advent

Fredagkväll: Planen var att gå på Södra Teaterns 150årsjubileum. Istället var jag på akuten med två eventuellt brutna handleder på 3-åringen. (En stor anslagstavla hade trillat ner från dagisväggen och det såg ut som om han hade pysslat in en skogssnigel under huden på vardera handled.) På Astrid Lindgrens barnsjukhus sitter man i kö 5 gånger för att det ska kännas stimulerande. Kö 1 vänta på att bli inskriven. Kö 2 vänta på att få träffa doktorn. Kö 3 vänta på att få komma in till röntgen. Kö 4 vänta på att få besked från röntgen. Kö 5 för att komma tillbaka till den första doktorn som sa; "Gå hem, ge alvedon, kom aldrig hit igen". Ingen fest.
Lördag dag: tunnelbana ut till Telefonplan, tittade på kön in till Konstfacks julmarknad, vände och tog tunnelbanan hem igen. Som en installation i meningslöshet. Lördag kväll: båda barnen övertygar om att de verkligen vill gå och titta på Pappas jobb dvs Pärlfiskarna på Folkoperan.
-"De sjunger för högt tycker jag. Ska man hålla för örona hela tiden när man är på Opera eller?" Ingen fest.
Söndag: Kjells och Evas årliga julfest, i år på Carl Mikael. Utan barn! Sagolikt gott och trevligt. Jag stod först i kön hela tiden. Mera mat, mera mat. Äntligen fest. Mer vin, mer vin. Till slut såg jag verkligen en tomte som kröp fram ur vrårna. Nej, det var det inte. Det var Leif Pagrotsky som trippade fram på tårna. Underhållande. Han borde tippetappa på barnakuten i juletid. Skulle bli succé.

luckan kommer luckan går

Det ena barnet vill öppna kalanderluckor i diciplinerad ordningsföljd, enligt principen som föreslås på TV, stolt över att kunna alla siffror upp till minst 24. Det andra barnet vill öppna luckor mer som andan faller på, idag var det lucka 14 som var intressant.
-"nej, jag har bestämt att jag vill spara 2an till en annan dag. Det är väl min kalender?"
En civiliserad lagspelare och en anarkistisk friåkare alltså. Intressekonflikt uppstår.
-"Men mamma, han förstör ju överraskningen."
Mamman sitter mest morgontrött och fokuserar på att lucka också kan vara minneslucka. Glömskan, tomheten, svartheten, spacet.... Hålet bakom luckan. Hmm... hur är det med det? Är luckan den lilla dörren eller är luckan tomrummet? Googlar på lucka. 274 000 träffar. Den mest upppiggande verkar vara fotografen Lucka som bidrar med denna bild.



Hellre både och än antingen eller. Även om det blir konflikt.

3 frågor i DN

i söndags. Utveckling.
Journalisten Kalle ringde när jag just klev ner från löpbandet efter 5 km i rekordfart på fredagseftermiddan. Så jag flåsade ganska bra under samtalet. Det kan ha gjort Kalle okoncentrerad, för jag försökte flåsa på ett trevligt sätt, lugnt och djupt. Jag kan ha gått för långt åt det hållet. Annars var jag ganska tydlig. Jag tror att Kalle hade läst min blog. Först frågade han vad som hade föranlett showen. Ja, Hägglunds debattartikel i er tidning sa jag. Och så fick jag utveckla lite vad det var med den jabla-jabla...ja och slutligen komma fram till att jag inte alls enbart säger att Hägglund har fel. Jag är överens med Hägglund om att det finns en klyfta. Men inte om orsakerna och inte om lösningarna. Och som slutkläm berättade jag att jag bjöd in Göran Hägglund till premiären, en självklarhet när jag nu hävdar debattinlägg. Men Göran tackade nej. Däremot har han enligt rykten tackat ja till att medverka i Blåsningen på TV3. Han vet var han har sin målgrupp.
-"Men var det nån annan politiker där" undrade Kalle. Och då fick jag ju säga som det var.
-"Och vad tyckte Mona då" Det var som att han ville komma fram till Mona och jag lät honom göra det. Men där får jag ju skylla mig själv eftersom det var jag som började skriva om premiärkändisar. Men det förminskar inte känslan som uppstår när man ser ett samtal på 10 minuter nedkortat till något som går att läsa på 1.