Anna Hedenmo och den heliga amningen

Jag är inte ett dugg uppretad över Lars Ohlys uttalande om amning, bröstpumpar och individualiserad föräldraförsäkring. Han har helt rätt, den borde delas. Hans hycklande intresse för fotboll, när han menar herrfotboll retar mig däremot, liksom hans bisarra inställning att elitfotboll är ok men inte elitmatematik. Som fan retar det mig. Vad behöver samhället mer av, killar som kickar boll eller personer som kan räkna? I amningfrågan är jag road av de oproportionerliga reaktionerna.

Anna Hedenmo släppte plötsligt hela sin analytiska förmåga och talade ur kvinnlig erfarenhet om att det minsann inte var så skönt att använda bröstpump. Fast det hör inte till saken, Anna, och det vet du också. Det är inte så skönt att amma en unge med tänder heller. Den som lyssnade på utfrågningen vet att han inte rekommenderade alla kvinnor att köra bröstpump. Han berättade att så hade de gjort i hans familj. Tydligen var det osmart, för det sa Mona Sahlin sen.
Ja, eller så är journalistiken osmart som piskar upp det till något slags övertramp. Vad exakt är det i hans uttalande som är så felaktigt? Låt kvinnor som vill heltidsamma efter 7 månader göra det, för all del, men varför ska skattebetalarna stå för notan? Det är inte ok. Folk får gärna ha amning eller golf eller släktforskning som hobby om de vill av det, men jag vill inte vara sponsor.

Alla som har följt en bebis på nära håll vet att den utvecklas enligt ett väldigt typiskt mönster. Några veckor hit eller dit, senare eller tidigare, kan få hysteriska föräldrar att oroa sig för att barnen inte är som de ska. Lik förbannat lär sig ungarna att rulla runt, le och gå enligt en förutsägbar utvecklingskurva som nogsamt bokförs hos BVC. Barn som är ca 4 månader börjar visa intresse för att stoppa mat i munnen. Det behöver inte ens vara mat, vad som helst duger. De övar sig på att äta genom empiriska studier. Banan gott. Bajs äckligt.

Så om nu en individualiserad föräldraförsäkring leder till att mammorna inte kan amma hela dagarna efter 7 månader, vad är problemet? Skit i pumpen om det är den som retar upp er. Amma på morgonen, på kvällen, på natten. Vi är en liten lyxdel av jordens befolkning som har tillgång till rent vatten och ett överväldigande utbud av nyttig och bra mat. För alla åldrar. Man kan jobba 50% vara ledig 50%. Papporna kan ta en promenad med sitt lilla barn och låta det bli ammat på lunchen. Möjligheterna är många. Kom inte med det urusla argumentet att det är staten som tvingar barnfamiljer till något. Staten hjälper människor att klara sig ganska bra i 14 månader efter att barnet är fött. Det borde vara ett minimikrav från statens sida att fördela den förmånen och det ansvaret lika mellan alla de människor som väljer att sätta barn till världen.

Staten borde stötta nyblivna mammor att komma tillbaka ut i arbetslivet. Man blir fruktansvärt motarbetad om man vill börja jobba tidigt. Minns Birgitta Olsson när hon skulle tillträda som EU-minister. Jag vet hur arbetsgivare, BVC-sköterskor, släktingar och alla möjliga småpåvar som inte har med saken att göra sneglar, påpekar och talar om för en kvinna hur skört livet är och hur underbart det är att få ha tid och ro för sitt barn, hur fort bebistiden är förbi för att aldrig komma tillbaka. Jamen dela med er av det underbara då, kvinnor! Låt mig slippa läsa en en enda intervju till med nån ansedd gubbe ur näringslivet som när han drar sig tillbaka enbart önskar att han hade lagt mer tid på sina barn. Låt de där gubbarna få erfara tilliten som ges till den som tillgodoser en ny och maktlös människas mest basala behov. Näringsintaget. Låt kvinnorna få en ärlig chans i löneutvecklingen och på anställningsintervjun, även om hon har passerat 28 utan att hittills yngla av sig. Låt barnen ha sina pappor. Låt bli att kalla det för tvång eller låt bli att skaffa barn.