Jag har precis avslutat tre dagars workshop med två skådespelare som aldrig någonsin gjort stand up förr med en comedy kväll på Dramalabbet i Stockholm. Succé faktiskt. Som en riktig skolavslutning. Lite full är jag också.
De var riktigt riktigt bra båda två. Eva och Louise. Och fan vad kul det är att vara lärare. Att se sina små ambitiösa, hoppfulla och darrande adepter tvivla och utvecklas och ha ångest bortom bajsnödighetens gräns. Det är såå njutbart.
Det är väl så här lärare jobbar, det måste vara det här som driver dem. Det är väl det här som får lärare att vilja vara lärare. Den här tillfredställelsen som ligger i att se små oskyldiga varelser brottas med sånt man själv lyckats ta sig igenom.
-"Jasså, du tycker det är lite klurigt, det här med subtraktion? Ja men det går över. Jag tycker det är hur enkelt som helst. KOm ihåg att ha roligt bara så ordnar det sig".
Fan vad man växer. Vilken makt man får. Om man lyckas få dem att göra som man säger alltså, och vara begåvade. Fy fan för att ha dåliga elever. Det går ju ut över en själv.
Lärare ska tydligen ha lönepåslag om eleverna presterar bra. (om de inte bor i Norrland vill säga, för där ska de bara vara tacksamma att det finns skolor kvar som trots allt anställer).
Suveränt pedagogisk idé. Jag fick rosor och champagne utöver fakturan som ska skickas. Lärare som inte får sina elever att prestera ska ha sämre löneutveckling. Till den som har skall vara givet.
Frågan är hur vi ska göra med de dåliga eleverna? De som går om rookie-klassen år ut och år in utan att förstå att deras skämt inte fungerar. Till slut återstår väl inget annat än att göra dem till lärarvikarier i särskolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar