SCUM-manifestet

En mulen tisdag i november. Ett febrigt barn. Kombinationen är inte så dum. Det blir te och kakor och pyssel. Mamma måste blogga lite bara.

Samma år som jag föddes skrev Valerie Solanas en text som heter SCUM-manifestet. FÖrkortningen står för Society for cutting up men. Den spelas just nu som teaterföreställning på Turteatern i Kärrtorp.
Texten är en rasande, aggressiv och väldigt underhållande uppgörelse med patriarkatet. Skriven av en som sett det från dess fulaste, hänsynslösaste och grymmaste sida. Solanas var bl a forskare, prostituerad och sköt så småningom Andy Warhol. Läs Sara Stridsbergs Drömfackulteten = Asbra.
Nu har den här teaterproduktionen retat upp en massa svenska män. Nu räcker det, säger de. Nu har feministerna gått för långt. De är komiska på något sätt. Och tragiska. Lite skämtsamma mordhot och motdemonstrationer har hittills presterats. Och paralleller har dragits mellan Solanas Hitler och Breivik.

Igår gjordes i alla fall en solidaritets-läsning av SCUM-manifestet, av en väldig massa kvinnor runt om i landet. För att visa att vi står på Turteaterns sida. Det vill säga på det rättfärdigas sida. Kärlekens sida. Den som vänder sig mot den aggressiva och våldsamma tonen i manifestets titel, bör börja med att läsa hela manifestet. Gärna med Stridsbergs intelligenta förord. Därefter fundera på de aggressiva och våldsamma sidorna av patriarkatet. Sen kan vi snacka.

För egen del hade jag begränsat med utrymme på den stand up-klubb där jag hade ett gig i går kväll. Men jag tog några minuter och använde dem väl. Jag drog fullkomligt ner den stämning som rådde. Den som anses vara den korrekta på en stand up-klubb. Den obekymrat och högljutt skrattande. Ofta åt föraktfulla, gamla och osmarta skämt. Jag läste inledningen till manifestet och en liten bit till.

Det var stort att tänka på att samma text lästes på så många håll i landet samtidigt.
Läs SCUM-mainfestet. Och gå på Turteaterns föreställning. Det tänker jag göra.