Spaning

Nu börjar snart Spanarna i P1. Jag lyssnar alltid på det när jag kan, helst om Jonas Hallberg är med. Han är torr och distanserad. Vi har en särskild relation han och jag. NÅn gång på det tidiga 80-talet när jag gick på högstadiet sände han ett TV-program från Vinterträdgården på Grand som jag tror hette Måndagsbörsen. En gång fick jag och min kompis friplåtar till showen. Vi var väldigt ohippa, på gränsen till töntiga, hade definitivt aldrig varit ute på krogen själva, men vi åkte in till Grand och gick på TV-sänd show. Vi kom för sent för att få bra platser och kunde inte ens sitta bredvid varandra. Jag fick sitta på en liten fällstol invid en pelare, liksom bakom en omotiverad hängmatta som förstörde sikten. Värsta vinsten skulle det visa sig. I hängmattan skulle Jonas Hallberg ligga under vinjettens svepning över vinterträdgården och göra sin första prata. Tänk nu att Jonas Hallberg var (tro det eller ej) hur cool och creddig som helst. DÅ. Tänk att på den tiden såg ALLA på samma TV-program.

Där kommer han banande genom det uppklädda folkhavet med stora kliv och kastar sin långa kropp ner i hängmattan. Där lutar han sitt stora huvud bakåt så att det hamnar bara decimeter ifrån mitt. Jag känner hur han luktar. Han luktar varm och berömd. Tätt efter kommer kameran och där har vi en lampa rätt i fejan, Jonas och jag. Svetten rinner under min stickade blåa tröja som jag fattar inte alls är TV-mässig egentligen. Mina öron bultar blodrött och jag vet att de sticker ut genom mitt tunna ljusa hår. Men det är för sent att ändra på det nu. Jonas i närbild välkomnar TV-tittarna och i rutan sitter mitt osminkade ansikte, nästan som kind mot kind med hans.
Varenda unge i Källängens skola hade sett oss. AggeBagge Hartand, en halvtönt i 8d OCH JONAS HALLBERG!! Man kan inte fatta det nu. Jävlar vad jag steg i graderna.

Där har ni min och Jonas relation. Sånt går aldrig över. Nu börjar spanarna.

Och vad var min spaning egentligen? Jo. Det är alltid två män och en kvinna. Därav av får alltid kvinnan tala i mitten. En man för och en man efter. En slags audiell dubbelmacka. Varför är det så? Kan ni inte variera det lite? Kan det inte komma två kvinnor ibland? Eller hittar ni inga andra? Jag ställer upp när ni vill.