Thåström i Eskilstuna

Vi fick inga biljetter till Cirkus och åkte till Eskilstuna istället. För att se Thåström. Inget dåligt val. Närmare och mindre. Det var kanske 20 år sen jag såg Thåström sist. Calle hade aldrig sett honom. Han ville mest göra mig glad. Tror jag. Och fan vad det var bra. Det kommer inte dröja 20 år till nästa gång. När vi gifte oss höll min kusin ett tal och sa att hon var lite förvånad. För när vi var små så var hon övertygad om att när jag blev stor skulle jag gifta mig med Thåström. SÅ stort och så barnsligt var det nog också. Det är den där rösten som går rakt in i blodet. Det första Calle sa när vi kom ut: Eva hade rätt, du borde ha gift dig med Thåström. Ha! Så jävla bra band också. Tungt. Mäktigt. Anders Hernestam ser ut som han ska somna ibland, men vilken power i ryggraden.

Frankenstein i Kärrtorp

Att Mary Shelleys roman Frankenstein har undertiteln "eller den moderna Prometeus" är en av få saker i ett ytterst sparsmakat programblad, som ger en ledtrådar in i Turteaterns uppsättning. Vem var Prometeus? En Titan som skapade människor av lera och klättrade upp till Olympen för att kunna ge dem eld. Jag kände inte till den här undertiteln, har inte läst Frankenstein eller sett någon av filmerna, men den gjorde sig påmind genom hela föreställningen när jag var och såg den i måndags. Vems eld är enligt honom själv den största i Sveriges? Vem avbildas som en Titan, fjättrad vid en klippa i Tegnerlunden? Jo, August Strindberg, med jubileumsår och allt.
I Turteaterns förra uppsättning, SCUM-manifestet, citerades ett av Strindbergs mest hårresande citat om kvinnor (och då finns det ändå rätt många att välja på) i programbladet. Jag gissar att uppsättningen av Frankenstein är en slags fortsättning. Ett annat Strindbergcitat är "En kvinnlig professor i matematik är ett elakartat och obehagligt fenomen - man kan t o m säga en ohygglighet; och att inbjuda henne till ett land som äger så många henne överlägsna manliga matematiker kan endast förklaras av svenskarnas artighet gentemot det kvinnliga könet." Apropå Sonja Kovalevsky. Vad har det med uppsättningen att göra? Jag vet inte riktigt. Men dramatikern Helena Granström är fysiker och matematiker.
Frankenstein är i uppsättningen en kvinna, gestaltad av Andrea Edwards, i klassisk kvinnlig vetenskapsmannaklänning a la Marie Curie. Monstret är också en kvinna och ser ut som ett misshandlat traffickingoffer. Och så finns den den lerfärgade bergsbestigaren, på plats uppe på klippan redan från start. Också detta en kvinna.
Det hänger stora stycken av kött på scenen. Tydliga revben, sånt som gud kan göra kvinnor av. Det finns en bur och en brits på vilken man kan duka till middag (vin och kött serveras, kropp och själ?) eller bli lobotomerad. Monstret bränner sig på elden, eller i alla fall på en strålkastare. Publiken får elden i ögonen, i alla fall strålkastarna eller om det är själva Upplysningen.
Vad betyder det? Jag vet inte. Det är svårtolkat. Mina associationer löper amok. Jag sätter en hand över pannan för att skugga mina ögon. Så otroligt störande det måste vara att spela för en publik som måste slå ner blicken. Ljussättningen hindrar mig från att lyssna på vad som sägs. Hur ser vår samtid ut frågar sig regissören Carina Ehrenholm i programbladet? Naturligtvis som så att kvinnan kan vara både offer och förövare. Forskare och bergsbestigare. Och så kan hon fortplanta sig utan vidare inblandning från mannen, som Valerie Solanas påpekade. Skapa eget liv. Fira Strindbergsåret, helt utan August.