Agneta Wallins Blogg

Det fria skolvalet

2012-01-19T09:09:00.000+01:00

Hela familjen var igår inbjudna till informationsmöte på Sofia skola inför höstens skolstart. Det handlar om barn födda -06 som till hösten ska börja i förskoleklass. Sofia Skola är en stor, kommunal skola på Södermalm i Stockholm med elever från 6-årsverksamhet ända upp till årskurs 9. Sedan gammalt har skolan dåligt rykte, särskilt på högstadiet. Problem med droger och småkriminalitet är inget man vill tala högt om den dag då de SMÅ barnen ska värvas. Utanför var MARSCHALLER tända i vintermörkret och i klassrummen bjöds 5-åringarna på SEMLOR och FESTIS. Elever ur åk 8 skulle vara barnvakter medan föräldrarna skulle få information i aulan. Inbjudningskortet med BALLONGER hade suttit på kylskåpet i flera veckor. Det gick inte att missa vilken TREVLIG skola det här var.

Uppe i aulan var det POWERPOINT och vittnen ur föräldrastyrkan som la ut texten om att allt är FANTAASTISKT. Vi gör till exempel UTFLYKTER och har en egen KOCK! I en dryg timme lanserades Sofia skolas förträfflighet. Man sa ingenting om problemen i åk 4, där eleverna slutar i så hög takt att man nu slår ihop två klasser till en för att så få elever vill gå kvar. Man kallade personalen allmänt för pedagoger, istället för att tala om hur många som är lärare och hur många som är fritidspedagoger. Hur många eller hur stora förskoleklasserna väntas bli kan ingen svara på. Eller det här med att man inte har tillräckligt med toaletter för antalet barn och att barnen mår så dåligt av att använda dem att de kissar på väggarna. Man lämnade inte ens tid till allmän frågestund inför öppet auditorium. Inte kunde väl någon förälder tänkas ha en fråga som var intressant för alla. Eller tänk om det skulle krypa fram någon fråga med ett uns av kritiskt tänkande i sig. Frågor fick man ta i mindre grupper på den guidade turen genom de FRÄSCHA lokalerna. Man skulle kunna tro att konceptet var importerat från Nordkorea. Kritik? Nejnej, det finns ingen. Rektorn brukar själv sjunga ett eget solo i kyrkan på skolavslutningen. TREVLIGT VA??

En "pedagog" stod i ett klassrum och sa på ett ungefär "det finns ingenting som talar för att små grupper är bättre än större. Det kan hända att enstaka händelser får orimligt stora proportioner i små grupper" Vi som redan haft ett barn i Sofia skola i några år vet att de inte är blyga för att proppa klasserna fulla med ungar. Vi vet att också att man inte får några svar alls när man tar upp frågor om genusarbete och hur man konkret jobbar för att följa skollagen vad gäller jämställdhet. Svepande svar om likabehandling.

Det ska sägas att barnet som nu går i tvåan tycker mycket om sin skola, sin lärare och sina kamrater. Vi vet att vi har haft en enorm tur som fått just den läraren vi har, som gör ett enormt arbete med 26 elever i klassen, varav vissa med särskilda behov. Och det finns massor av bra folk i personalstyrkan på Sofia skola, såväl bland fritidspedagoger som lärare. Men skolledningen kör en obehaglig stil. Och att vi skulle ha ett VAL, det är så mycket bullshit som det kan bli. Vi tillhör upptagningsområdet och ska vara TACKSAMMA för att vi får lämna våra barns skolpeng till bakelser och enhetliga luvtröjor.

Adolf och Rudolf

2012-01-12T09:37:00.000+01:00

Jag har en son som är 5 år och mycket blyg. Han tycker inte om att göra fel och är rädd för hundar och gubbar som skäller. Lekkamrater är han skeptiskt till, trots att det ofta är andra små barn som vill leka med honom. Man kan åka bil en hel dag med honom och han vet hela tiden vilken hastighet som gäller enligt trafikskyltarna. Om man kör för fort säger han till.
Men om någon i familjen säger till honom av någon anledning, om han har gjort något fel, typ raserat sin systers legotorn eller så, svarar han bara; Det var inte jag, det var Adolf.

Adolf finns bara i fantasin, men han är fin. Allt dåligt som händer i familjen skyller vi numera på Adolf. Ingen behöver ta på sig skulden. Alltid är det Adolfs fel

Det har blivit diskussioner på dagis, de andra barnen hävdar att Adolf inte finns. Detta gör min son förkrossad. Adolf är min bästa vän, säger han. Efter många diskussioner är det numera accepterat att säga att Adolf är en låtsaskompis. Bara vi ibland firar Adolfs födelsedag. Det gör vi genom att baka kladdkaka och äta framför TVn en vanlig måndag. Adolf fyller år lite oftare än andra.

Nu efter julhelgerna har det plötsligt bevisats att Adolf ändå finns i verkligheten. Beviset för detta är att Adolf också har en låtsaskompis. En egen. Och det skulle inte Adolf ha kunnat hitta på om inte Adolf fanns. Eller hur, mamma?
Adolfs låtsaskompis heter Rudolf, döpt efter tomte-renen.

Allt detta prat om Adolf och Rudolf. Min son är slående lång och blond, en riktigt arisk typ. Undrar när jag kommer börja hyssja honom på bussen? Och om det visar sig att Rudolf också har en låtsaskompis skulle jag inte bli förvånad om han kanske heter Hermann eller Heinrich.

Träd faller

2011-11-28T12:35:00.000+01:00

Det var ett jävla tjat om den där eken. Absolut, jag håller med om det. Och så gick det som det bara kunde gå. De tog de ner den. Trots att en arborist på TV4 utalat sig och sagt att en sån ek har samma betydelse för en arborist, som en seriemördare har för en kriminolog. Que? JO, så sa han faktiskt.
Men tjänstemannabeslut var fattat. Ek ner alltså. För den prestigeladdade spårvagnens skull, fast de sa att det var för att det kunde vara farligt för folk om den stod kvar. Det är möjligt. Frid över ekens minne.
Men då skulle jag vilja tipsa om skogarna här i kring stan. Har ni sett dem? Där finns jättemånga träd. Farligt många faktiskt. Och en del av dem är ruttna också. Jag vet det, för jag har varit där. Jag och min son satt på en mossig stubbe ute vid Hellasgården och snackade lite om livet i söndags. Plötsligt hörs ett väldigt brak som får till och med trattkantarellerna att galoppera i vild panik. Ett gammal rutten fura faller. Rätt framför ögonen på oss. Grenarna sopar ner min mössa över nästippen. Jag kan tömma barr ur fickorna sen. Sonen blir träffad på armen. Hastigt samlade vi ihop matsäcken och gick i rask takt ner till bilen och satte oss i säkerhet i den.
Båda barnen övertygade om att de nu lärt sig en viktig läxa och aldrig mer bör sätta sin fot i skogen. Så nära döden kändes det, som att vi hade varit. Och då var det ändå inte storm eller så. En vanlig dag i skogen bara. Och inte är det folktomt där ute, tro inte det. Horder av joggare, hundägare och svampplockare, som helt aningslöst beger sig ut i klorofyllen. Som luras in i skogen av till synes trygga grusade stigar. Men träden står tätt längs kanterna. Och de faller utan förvarning. Som seriemördare.

Smart att vara dum?

2011-11-23T11:08:00.000+01:00

Denna vecka har det snurrat en hel del klipp med Kurt Olsson. På förekommen anledning.
Jag ska ärligt säga att jag inte förstod att uppskatta honom under hans storhetstid på 80-talet. Men nu ser jag den. Han gör parodi på Marcus Birro ju! Innan Marcus Birro fanns. Jo han fanns kanske på nåt dagis eller så, men inte som den förvisso varmhjärtade, men samtidigt omoderne, självupptagne och småkorkade medietönt som vi nu älskar att håna.
Nej, jag vill inte smäda en nyss avliden. Men är inte likheten slående? Till och med dialekten är samma.
Hur kunde den charmerande satiren föregå verkligheten? Snacka om att vara före sin tid.
Eller är det Kurt Olsson som har format den bild Marcus vill ge av sig själv? När Marcus som barn drev omkring i Göteborgstrakten var Kurtan en folkhjälte. Marcus förstod, så gör man för att bli älskad av massorna. Folket älskar en som de uppfattar som lite dummare än de själva. Jfr Carola, Lill-babs, Johan Elmander, Maria Montasami etc, etc, forever etc.

SCUM-manifestet

2011-11-22T09:58:00.000+01:00

En mulen tisdag i november. Ett febrigt barn. Kombinationen är inte så dum. Det blir te och kakor och pyssel. Mamma måste blogga lite bara.

Samma år som jag föddes skrev Valerie Solanas en text som heter SCUM-manifestet. FÖrkortningen står för Society for cutting up men. Den spelas just nu som teaterföreställning på Turteatern i Kärrtorp.
Texten är en rasande, aggressiv och väldigt underhållande uppgörelse med patriarkatet. Skriven av en som sett det från dess fulaste, hänsynslösaste och grymmaste sida. Solanas var bl a forskare, prostituerad och sköt så småningom Andy Warhol. Läs Sara Stridsbergs Drömfackulteten = Asbra.
Nu har den här teaterproduktionen retat upp en massa svenska män. Nu räcker det, säger de. Nu har feministerna gått för långt. De är komiska på något sätt. Och tragiska. Lite skämtsamma mordhot och motdemonstrationer har hittills presterats. Och paralleller har dragits mellan Solanas Hitler och Breivik.

Igår gjordes i alla fall en solidaritets-läsning av SCUM-manifestet, av en väldig massa kvinnor runt om i landet. För att visa att vi står på Turteaterns sida. Det vill säga på det rättfärdigas sida. Kärlekens sida. Den som vänder sig mot den aggressiva och våldsamma tonen i manifestets titel, bör börja med att läsa hela manifestet. Gärna med Stridsbergs intelligenta förord. Därefter fundera på de aggressiva och våldsamma sidorna av patriarkatet. Sen kan vi snacka.

För egen del hade jag begränsat med utrymme på den stand up-klubb där jag hade ett gig i går kväll. Men jag tog några minuter och använde dem väl. Jag drog fullkomligt ner den stämning som rådde. Den som anses vara den korrekta på en stand up-klubb. Den obekymrat och högljutt skrattande. Ofta åt föraktfulla, gamla och osmarta skämt. Jag läste inledningen till manifestet och en liten bit till.

Det var stort att tänka på att samma text lästes på så många håll i landet samtidigt.
Läs SCUM-mainfestet. Och gå på Turteaterns föreställning. Det tänker jag göra.

invigning

2011-11-18T16:58:00.000+01:00

Fan. Nu gick hela vecka igen. Utan blogg. Det är bikramyogans fel. Den tröttar ut mig men gör mig mjuk och stark.

Nu har jag laddat med läsk, chips och cava på min nya arbetslokal. Gäster är en make, mina två barn och mina två föräldrar. Det kommer bli hippt som bara den. Återkommer när denna vipklubb har fått sitt. Kanske är det läge att ha en riktig invigningsfest då. Med massa folk som jag jobbar med.

För närvarande är det mestadels Stockholms Kulturförvaltning som har kopplat på mig för att hotta upp ett långsiktigt utbildningsprojekt. Finansierat med EU-pengar minsann. Trodde allt hade gått till Grekland men tydligen inte.

Nu kkommer gästerna.

Trevlig helg

Spaning

2011-11-11T14:59:00.000+01:00

Nu börjar snart Spanarna i P1. Jag lyssnar alltid på det när jag kan, helst om Jonas Hallberg är med. Han är torr och distanserad. Vi har en särskild relation han och jag. NÅn gång på det tidiga 80-talet när jag gick på högstadiet sände han ett TV-program från Vinterträdgården på Grand som jag tror hette Måndagsbörsen. En gång fick jag och min kompis friplåtar till showen. Vi var väldigt ohippa, på gränsen till töntiga, hade definitivt aldrig varit ute på krogen själva, men vi åkte in till Grand och gick på TV-sänd show. Vi kom för sent för att få bra platser och kunde inte ens sitta bredvid varandra. Jag fick sitta på en liten fällstol invid en pelare, liksom bakom en omotiverad hängmatta som förstörde sikten. Värsta vinsten skulle det visa sig. I hängmattan skulle Jonas Hallberg ligga under vinjettens svepning över vinterträdgården och göra sin första prata. Tänk nu att Jonas Hallberg var (tro det eller ej) hur cool och creddig som helst. DÅ. Tänk att på den tiden såg ALLA på samma TV-program.

Där kommer han banande genom det uppklädda folkhavet med stora kliv och kastar sin långa kropp ner i hängmattan. Där lutar han sitt stora huvud bakåt så att det hamnar bara decimeter ifrån mitt. Jag känner hur han luktar. Han luktar varm och berömd. Tätt efter kommer kameran och där har vi en lampa rätt i fejan, Jonas och jag. Svetten rinner under min stickade blåa tröja som jag fattar inte alls är TV-mässig egentligen. Mina öron bultar blodrött och jag vet att de sticker ut genom mitt tunna ljusa hår. Men det är för sent att ändra på det nu. Jonas i närbild välkomnar TV-tittarna och i rutan sitter mitt osminkade ansikte, nästan som kind mot kind med hans.
Varenda unge i Källängens skola hade sett oss. AggeBagge Hartand, en halvtönt i 8d OCH JONAS HALLBERG!! Man kan inte fatta det nu. Jävlar vad jag steg i graderna.

Där har ni min och Jonas relation. Sånt går aldrig över. Nu börjar spanarna.

Och vad var min spaning egentligen? Jo. Det är alltid två män och en kvinna. Därav av får alltid kvinnan tala i mitten. En man för och en man efter. En slags audiell dubbelmacka. Varför är det så? Kan ni inte variera det lite? Kan det inte komma två kvinnor ibland? Eller hittar ni inga andra? Jag ställer upp när ni vill.

Bandit

2011-11-08T10:32:00.000+01:00

Börjar dagen med att blogga, så roligt, så rätt, så otippat.
Men, nämligen. Igår var jag gäst hos Betnér i hans talk show på Bandit och lyssnarna fick höra av sig. Och jag är väl en lättsmickrad jävel, men någon som hette @measta skrev in att hon tyckte min blogg var bra, "fler inlägg bara". Härmed hörsammat, this is for you Measta.
Man behöver bara lite feedback, lite glada tillrop, lite recensenter. Sen är man på banan igen. Även en tjurskallig, självgod och snarstucken typ som jag, behöver uppmuntran.

Vi talade delvis om kändisskap.
- Av mina absoluta favoritkomiker är du den minst kända, sa M.
- Ja, men jag lever i alla fall, sa jag tyvärr inte. Men så borde jag ha svarat eftersom M är en kräsmagad humorkonsument och till hans absoluta favoritkomiker räknas väl Lenny Bruce och Bill Hicks. Och så jag då. Förmodligen finns det kanske ett fåtal till, men just nu är de som bortblåsta, jag minns bara oss tre.

En annan lyssnare hörde av sig och undrade vad jag hade gjort som inte han eller hon hade gjort för att få hänga med Betnér i Banditstudion. Och frågan är ju naturligtvis relevant, om man utgår från den rådande principen att de som är värda att lyssna på i ett offentligt samtal är sådana som allmänheten redan vet vilka de är. Enligt den logiska (och mänskligt föraktfulla) förklaringsmodellen "är man bra blir man känd, de som inte är kända kan alltså inte vara bra".
Det är en välgödd myt att mänskligheten vill ha nyheter. Nej säger jag, oftast inte. Den vill ha bekräftelse på det den redan vet. Nytt är lika med obekant är lika med svårt för hjärnan att sortera in där det hör hemma. Ge mig en säsong till av det där halvgamla som jag satt och retade mig på för att det kändes så mossigt redan i fjol. Fast med nya ansikten. Jag menar så klart inte nya, jag menar andra ansikten, som jag har sett någon annanstans i något annat gammalt sammanhang.

Fast det känns mer livgivande att tänka tvärtom tycker jag. Att vara övertygad om att bortanför för bruset finns det massor av märkvärdiga människor som är sjukt roliga, spännande, smarta och bra på det de gör. Att helt enkelt inte hålla till godo med att det bästa mänskligheten har att erbjuda är de vi känner till. Det vore ju bara för sorgligt, om det vore så.

Kära Håkan igen,

2011-10-17T13:30:00.000+02:00

Jag har förstått att jag hade fel. SuperMario är inte bara din stilikon. Du är SuperMario! Inte bara på mustaschen, det glada humöret och IQn. Utan även om man tittar på möjligheterna. Även du kan samla guldpengar och få nytt liv för det. Hissa flaggan! Jag trodde det var en Nintendogrej bara som inte gick hem IRL, men nu har jag förstått att det är en Sossegrej. Förlåt om jag frågar men finns Sossarna IRL? Okunskap är det nya rakryggade, därför vågar jag fråga.
Du har ju påbörjat ditt återtåg idag, enligt uppgift från Karin Jämtin, för att återvinna förtroendet. Du får jättegärna tåga förbi mitt kontor. Det ligger i något som heter Solidaritetsrörelsens Hus på östra Södermalm i Stockholm. Känner du till Solidaritet? Jag kan bjuda på pulverkaffe i köket.
Jag säger naturligtvis inte att inte andra samlar guldpengar. Det vet jag att de gör. Men vi kunde tala lite om hur man definierar lögn och sanning och så. För man undrar ju om du tänker själv, eller om du bara tar saker av Lena Andersson och Stina Oscarsson m fl. Men precis som din partikollega Jan Andersson säger, det är väl inte bara Göran Greider som tänker själv.

Kära Håkan,

2011-10-14T11:36:00.000+02:00

Det har blivit uppenbart vad som är den avgörande skillnaden mellan dig och SuperMario.
Likheterna har vi ju hunnit kartlägga sedan länge; mustaschen, det glada humöret och IQn. Men att SuperMario har varit mer än bara stilikon är nu helt avgjort. Du har på något sätt fått för dig att du är SuperMario. Jag tycker du ska raka dig ordentligt och uppsöka en psykolog. Du kanske kan hitta dig själv igen. Politik går inte bara ut på att samla guldpengar. För SuperMario betyder mer guldmynt längre liv, medan för SuperHåkan är det Game Over. Lämna Västertorp bakom dig, det är en trevlig förort. Åk hem till Oskarshamn.
Om du påstår att det inte alls är så, utan att det politiska spelet har en annan mening, så skulle jag inte känna mig trygg som prinsessa idag.

Vad som var den avgörande skillnaden? SuperMario är väldigt populär.

Gissa vad Kultur- och Idrottsministern lyssnar på när hon springer tjejmilen

2011-09-06T17:09:00.000+02:00

Det här är Lena Adelsson Liljeroth sedd snett bakifrån.

Jag var i lördags inbjuden att vikariera som löpare i Tjejmilen. Dvs ersätta Katerina Janouch i ett lag som kallades författarkvartetten. Jorå, det skulle väl gå bra, trodde jag då, för några veckor sen, när frågan ställdes av Mari Jungstedt en gotländsk sommarnatt. Jag var väl smickrad till förvirring eller nåt, inte vet jag. Så deckardrottning hon är antog hon att mitt yttre var någon slags ledtråd som pekade mot atletisk prestation. Icke. Jag är bara född utan fettgener. Har en vilopaus som en stressad kanin. Men är inte lika snabb.

Diverse kulturpersonligheter samlades i presstältet vid tolvtiden för att i gåsmarsch bege sig till en liten lucka i startfållan strax bakom Isabella Andersson och dom. Alldeles bakom oss ett vitt plastband som motade bort de snabbaste av övriga 30 000 deltagare. Evy Palm minglade förbi till allmänt jubel i vår elitlucka. Jag fick en stark känsla av att jag borde ha tränat lite och inte bara ägnat mig åt att göra en riktigt bra låtlista att springa till. Det var då jag siktade Adelsson Liljeroth alldeles bredvid mig.
-Hennes tempo måste jag kunna hålla... tänkte jag och slöt upp snett bakom. Hon är ett huvud kortare och kanske 20 år äldre än jag så inte hade jag hybris i alla fall.

Då fick jag syn på titeln på första låten på Lenas låtlista där vi stod och stampade i väntan på att Martin Stenmark skulle fyra av startskottet. Jag hann tänka kulturskymning, speakern hann göra reklam för Ladies night och pang så var vi iväg. I ren chock spättade jag ivrigt iväg de första tusen på fyra och en halv minut. Då sprang Lena förbi och jag försökte fokusera på att hon har nedsatt hörsel. Sen hade jag inte en chans att hänga med. Tusentals löpare dundrade förbi mig och i mål hade Lena Lena slagit mig med 8 minuter.

Seven

2011-05-25T10:08:00.000+02:00

Igår kväll läste jag dokumentärpjäsen Seven i ett arrangemang av Ikff på Bryggarsalen på Norrtullsgatan. Jag, Amelia Adamo, Louise Boye af Gennäs, Alexandra Pascalidou med flera lånade ut våra röster till olika människorättsaktivister från hela världen. Jag läste Mulhtar Mai från Pakistan och jag vädjar till alla att skriva under uppropet till hennes försvar. Rättsprocessen har pågått i 8 år och nu för ett par veckor sen friades alla män utom en. Män som i lägre instans blivit dömda till döden för gruppvåldtäkt oc h skändning av Islams lagar. Muhktar Mai har startat flera skolor i Punjab och själv varit den första eleven i en av skolorna. Inte bara lärt sig läsa och skriva utan också insprerat människor över hela världen till kamp för rättvisa och utbildning. Ganska imponerande av en kvinna i en kultur som enligt tradtionen påbjuder självmord som alternativ för "vanhedrade" kvinnor.
Muhktar betyder "den som respekterar sig själv". Har aldrig hört talas om någon med ett mer passande namn. Skriv på uppropet till försvar för Muhktar Mai, det skyddar hennes liv.

Lärare

2011-05-07T00:02:00.000+02:00

Jag har precis avslutat tre dagars workshop med två skådespelare som aldrig någonsin gjort stand up förr med en comedy kväll på Dramalabbet i Stockholm. Succé faktiskt. Som en riktig skolavslutning. Lite full är jag också.
De var riktigt riktigt bra båda två. Eva och Louise. Och fan vad kul det är att vara lärare. Att se sina små ambitiösa, hoppfulla och darrande adepter tvivla och utvecklas och ha ångest bortom bajsnödighetens gräns. Det är såå njutbart.

Det är väl så här lärare jobbar, det måste vara det här som driver dem. Det är väl det här som får lärare att vilja vara lärare. Den här tillfredställelsen som ligger i att se små oskyldiga varelser brottas med sånt man själv lyckats ta sig igenom.
-"Jasså, du tycker det är lite klurigt, det här med subtraktion? Ja men det går över. Jag tycker det är hur enkelt som helst. KOm ihåg att ha roligt bara så ordnar det sig".
Fan vad man växer. Vilken makt man får. Om man lyckas få dem att göra som man säger alltså, och vara begåvade. Fy fan för att ha dåliga elever. Det går ju ut över en själv.

Lärare ska tydligen ha lönepåslag om eleverna presterar bra. (om de inte bor i Norrland vill säga, för där ska de bara vara tacksamma att det finns skolor kvar som trots allt anställer).

Suveränt pedagogisk idé. Jag fick rosor och champagne utöver fakturan som ska skickas. Lärare som inte får sina elever att prestera ska ha sämre löneutveckling. Till den som har skall vara givet.
Frågan är hur vi ska göra med de dåliga eleverna? De som går om rookie-klassen år ut och år in utan att förstå att deras skämt inte fungerar. Till slut återstår väl inget annat än att göra dem till lärarvikarier i särskolan.

Seven

2011-04-26T21:35:00.000+02:00

Så här skriver Ikff på sin hemsida:

Den 24 maj har du en unik chans att få se en mycket speciell läsning av pjäsen Seven i samband med Women, Peace and Disarmament Day i Brygghuset i Stockholm. De medverkande är kvinnor som alla har betytt mycket för arbetet för jämställdhet och mänskliga rättigheter. Nu samlas de på samma scen och porträtterar 7 kvinnorättsaktivister vars liv och öden inspirerat 1000-tals människor i arbetet för fred, frihet och rättvisa.
Köp dina biljetter via nätet här!!

Om ni inte har nåt särskilt för er den 24 maj tycker jag att ni ska boka kvällen till detta. Det är enormt starka texter och jag är grymt stolt över att få låna ut min röst till Muhktar Mai från Pakistan. Jag skulle inte vilja missa den här kvällen. Boka biljett via länken ovan till IKFF och gör det innan de tar slut. Vi ses där.

Trettondagsafton del 1

2011-04-12T21:21:00.000+02:00

Första repdagen ute i Hallunda. Fick lift ut med regissör Thomas Segerström, en cool skåning. Han körde som om han hade snott bilen. På en kvart så där. Tar man tricken till Hallunda hinner man börja tänka på pensionen och man kommer garanterat för sent första gången. Det är långt som fan. När man hunnit till Bredäng, min barndoms betongtäta förort, har man kommit halvvägs.
Riksteaterns lokaler ute i Hallunda är verkligen kolossala. Det borde vara deras skyldighet att dela med sig av dem till folk som behöver nånstans att repa. Det var rätt tomt där idag i alla fall. Mest bara vi.
Förr i tiden, på 80-talet, när jag gick på gymnasiet jobbade jag i garderoben på en teater vid Östermalmstorg som hette Folkan. Då gjordes farser som gick för utsålda hus, nästan alltid med Ulf Brunnberg. Som gymnasist gick man nervöst tassande och sneglade nyfiket utanför logerna. Idag har vi repat tillsammans för första gången. Han ska göra Andreas Blek af Nosen och det kommer att bli sjukt kul. Han är en skön snubbe.
Johan Wahlström ska spela min käraste Tobias Rap och han var, om än lite trött idag, legandariskt bra på att hålla liv i svensk skådismytologi. Den ena storyn efter den andra rullades ut.
Efter lunch dök även Thomas bror Mikael upp. Det ska bli riktigt kul att jobba med det här gänget. Ser mycket fram emot det.
Men Trettondagsafton är ingen helt enkel nöt att knäcka. Bloggen kommer att handla en del om detta arbete framöver.

Utbränd

2011-04-11T14:38:00.000+02:00

Tydligen har jag varit lite utbränd bara. Inget att bråka om. Kan hända vilken vem som helst. Särskilt kulturarbetare med osäkra villkor. Vi är så himla känsliga. Ibland bara skriker och gråter vi och tycker synd om oss själva. Helt hopplöst. När vi egentligen bara borde klippa håret och skaffa oss ett jobb som kunde bidra till bruttonationalprodukten.
Det enda jag orkade ta mig igenom i helgens DN var Bengt Ohlssons dödströtta suck över Stina Oscarssons inlägg om kulturen i Aftonbladet. Hittar inte den på nätet för länkning och här hemma ligger den i pappersinsamlingen. Men i alla fall. Han känner sig så gammal säger Bengt. Med anledning av att Stina Oscarsson vågar/orkar väga den fria tanken mot tillväxten. Jag känner likadant. Vad Bengt har blivit gammal. Kanske är är han bara utbränd eller nåt, jag hoppas det. Han ligger några år före mig på vägen mot kistan, men det är tillräckligt få för att vara oroande. Det kan ju hända att man tar sig ikapp och förbi om man inte passar sig. Men han brukar ju vara uppiggande att läsa. Jag tycker det var en lysande tillsättning att göra Stina Oscarsson till chef för Radioteatern. Det finns hopp för den fria tanken. Och det finns fortfarande brinnande själar. Det är sånt som gör att man orkar ta sig vidare.

Semmeldagen den 8 mars

2011-03-08T15:11:00.000+01:00

Hur fira internationella kvinnodagen och fettisdagen på ett bra sätt? Vi hade en gång en Kung här i landet som hette Adolf Fredrik. Han sägs ha ätit ihjäl sig på semlor. (Och hummer och champagne och kaviar) Det vore en uppföljning till 2009 års förlovningsklipp som man både skulle vilja se. Och som skulle anstå hovet. Kanske är det det han behöver mer pengar till?
HMCG riggar kameran på slottet framför ett kilometerlångt bord med semlor. Och sen sätter han igång och käkar, den ena efter den andra, med en glupande aptit, som om det vore kvinnobröst han satte i sig.
Då och då blir han kanske lite illamående, men då bara sneglar han upp på något gammalt förgyllt porträtt av Adolf Fredrik, tänker på traditionens tyngd som vilar på hans axlar och mumsar målmedvetet vidare. Silvia sitter i bakgrunden och vänder blad.

Nu har jag skrivit på kontraktet.

2011-02-24T10:03:00.000+01:00

Det blir för min del Shakespeare hela sommaren. Närmare bestämt Trettondagsafton på Romateatern på Gotland. Jag känner mig otroligt laddad för detta. Jag har hållit på så intensivt samtidsbevakning nu i två års tid att lite 1600-tal känns fräscht och uppiggande. För er som inte kan storyn är det klassisk förväxlingskomedi. Flicka lider skeppsbrott, flyter iland, klär ut sig till pojke och får jobb hos en hertig som hon blir kär i men han är kär i en annan som blir kär i flickan som är utklädd till pojke, osv. Romateatern är en gammal klosterruin mitt på ön. I morgon reser C och jag över för att kolla boende, vi ska försöka se till att ha gott om gästsängar. Så planera in en Gotlandstur i semesterplanerna.
Och medan man väntar på att snön ska börja smälta kan man ladda upp med att läsa sonnetterna i tolkning av Eva Ström som Leif Zern recenserar i dagens pappersDN.

"I am not what I am" Viola i Trettondagsafton

En hängiven utopist

2011-02-22T16:15:00.000+01:00

"Du är Stenbock, med måne i jungfru. Ditt kinesiska tecken och element är get och eld.
Du är genialisk, fascinerande, kjaerlig, utopist, hängiven, smart, omtyckt. Du är också expressiv, uppfinningsrik.
Du lyckas bäst när du är vågad."

Denna precisa analys av min personlighet lämnar mig ingen ro. Vad fick mig att vara så vågad att jag lät ställa mitt horoskop via www.runa.tv Det kostade bara 20 spänn så det var ingen omfattande investering. Men ändå?? Antagligen var det bara lite vardaglig brist på bekräftelse som utlöste detta fascinerande panikbeteende. Det ligger ju ändå så långt ifrån min personlighet. Som det också mycket riktigt står i beskrivningen av mig: Jag är smart och genialisk. Jag har aldrig intresserat mig för horoskop. Jag är alltför uppfinningsrik, som horoskopet mycket riktigt anger.

Jag lyckas bäst när jag är vågad... Vad är det jag ska våga? Poledancing eller ishavsdykning?

Samhällsdebatten

2011-02-10T12:46:00.001+01:00

Vi hade en riktigt lyckad säsongspremiär med Lobbyn igår. Ämnet som avhandlades löd Vem sätter agendan för samhällsdebatten? Lobbyn om åsiktsproduktionen Jag tyckte det blev både roligt och tänkvärt. Ämnet lockade mycket folk från både Arena och Timbro. De fick ta emot en del smällar och verkade nöjda med uppmärksamheten. Timbro passade på i pausen att komma och tipsa Lobbyn om hur dum alkoholpolitiken är. Är man smed så är man, jobbar jämt.

Gunilla Brodrej på Expressen såg väldigt mycket gladare ut än så här när jag såg henne från scenen, trots att journalistsjälens självupptagenhet grillades en del. Kalle Lind skulle få VG för sin "uppsats". Av den som kan läsa mellan raderna.

Men om det är sant som vår sköne expertkommentator Paul Frigyes slutligen sammanfattade, att det nog i högre grad än vi tror är läsarna/lyssnarna/publiken som faktiskt sätter den där agendan då tycker jag att Lobbyn är på rätt spår redan med nästa omgång: Hur blir man en god samhällsmedborgare? Lobbyn om uppfostran. För den som läser Expressen ska man veta att Suzanne Osten inte alls är aktuell som expertkommentator, utan Erik Uddenberg. Aktuell med de två pjäserna Uppfostrarna och De ouppfostringsbara på Unga Klara.

Uppfostran verkar sannerligen behövas. Med bättre uppfostrade medborgare en mer intressant samhällsdebatt tydligen. Journalisterna är enbart offer för folks dåliga smak. Särskilt den här medborgaren Wallin behöver uppfostras. Jag tål tydligen inte ens en enkel barrunda till Barcelona längre. Huvaligen jag är bakis som en 80-talsmurvel.

Gott nytt år

2011-01-12T23:45:00.000+01:00

Galghumor ligger i släkten. Satt i en våffelstuga uppe på Renfjället i sällskap med en annan barnfamilj på 13-dagsafton. Ett av barnen frågade:

- Varför är det krokar i taket?

Den andra mamman svarade att "det har kanske hängt en lampa där" samtidigt som jag förklarade:

-För att man ska kunna hänga sig utan vidare när lappsjukan griper tag i en. Det är en service till gästerna.

Lite senare, när vi tagit oss ner från fjället levande, frågade mitt ena barn mig:

-Brukar man inte rimma när det är Gott nytt år?

-Nja, en del som gör sig lustiga över att de börjar bli medelålders säger Grått nytt hår istället, svarade jag.

Det tyckte min 7-åring var väldigt roligt och skrattade bubbligt så att potatisbitarna sprutade. Lillebrorsan konstaterade sammanbitet:

-Till de som är dödssjuka säger man Gott nytt Bår. För det är där de ligger.

Prata om blottare

2010-12-19T22:51:00.001+01:00

Koljonen-effekten! Vilken grej. Fascinerande. Rörande. Upprörande.
Jag har inte så mycket att komma med, men man vill vara del av vågen.
Jag har råkat ut för två blottare in mitt liv. Fast kanske är det fel att kalla dem blottare. Men lite äckliga var de i alla fall. Fast artiga. Och blyga. Och i någon mån lyckades de båda med sitt syfte att inkräkta på min frihet. Framför allt har jag aldrig kunnat glömma någon av dem.

Den artige var en man i 20+ åldern på T-bane-stationen Ropsten när jag själv var 19. Jag och min kompis satt inne i vagnen och väntade på att tåget skulle gå. Tvärs över gången satt killen. Så klart kände vi att han tittade, jag antar att vi gillade det. Vi hade väl fönat håret, det var 80-tal. Men så rätt som det var lutade han sig fram åt vår håll och frågade:

- Är det ok om jag sitter här borta och smeker mig själv?

Vi reste oss omedelbart upp och jagade ut ur vagnen och satte oss i nästa. Utan kommentarer. Inte ett ord sa vi. Uppspärrat stirrade vi på varandra. Kom han efter oss? Var detta en våldtäktsman? När tåget började rulla skrattade vi hela vägen till Östermalmstorg.

Den blyga blottaren stod och såg skärrad ut i snåren på Långholmen en solig sommardag. Med händerna nerstuckna i sin mörkblå trench och såg han lite för mycket ut som en kliché, för att man skulle tro att han var på riktigt. Jag och en kompis gick uppe på Västerbron och kunde inte låta bli att titta dit. Vad var det där? När han ser att jag tittar efter honom tar han ett steg ut ur busken och öppnar rocken. Men han visar inte upp sin egen kuk utan en blåådrig jättedildo. Vi var inte vidare lättskrämda utan stannade vid räcket och ropade något nedsättande. Han dröp av inåt Långholmen med skamsen blick. Han såg definitivt ut att ha passerat såväl nollnings- som svensexeålder, gissningsvis 50+. Men vad vet jag? Kanske var det tänkt som ett skämt. Men det spelar egentligen ingen roll. Om syftet var att driva med blottare så borde väl inte vi ha blivit inblandade.

Men förklara psykologin bakom detta?

Advent som i Österrike

2010-12-12T22:20:00.000+01:00

Vi skulle ner i källarförrådet och rota fram lite julpynt, mina barn och jag. Det äldre barnet, S, hade så hög feber att det inte ens ville äta lussebullar, medan det yngre barnet, M, var så piggt att jag börjat fundera på vilken bokstavskombination det sorterade under. Barnens far traditionsenligt i Österrike för att slipa till carvingskären inför säsongen. Så denna utflykt ner i källaren var det bästa jag kunde hitta på för att fördriva -10°C-dagen.

Vi har väl som de flesta rätt trångt i källarförrådet och det tog ett bra tag för mig att få fram den rätta kartongen. Jag hittade en fårfäll som jag la ut på golvet utanför, där det sjuka barnet kunde ligga och vila utan att frysa ihjäl. Bokstavsbarnet skuttade muntert omkring i källargångarna medan jag svarade ofokuserat på reflektionerna.

-Jag låser in dig nu mamma!

-Ja, det blir bra.

-Då är du min fånge och kunde aldrig mer komma ut.

-Ok, vilken bra idé.

-För du hade varit lite busig och det var dags att du lärde dig.

-Japp, det var det verkligen. Kan du bara komma hit och ta emot? Den är inte tung.

Jag stod äntligen med julpyntskartongen i armarna, medan höften stöttade upp en vinglig trappstege som, om den föll, skulle få hela det uppstaplade balkongmöblemanget att falla i huvudet på mig.

-Men jag har låst in dig?

-Va?

-Jag har ju sagt det. Du måste lära dig att lyssna på mig ordentligt.

Så var det. Källarförrådet låst utifrån och mamman fast därinne med ett gäng tomtar.

-Det är mycket Österrike nu, skämtade jag helt meningslöst eftersom inget av mina barn hade möjlighet att förstå vilken rolig mamma de hade trots den nödställda situationen. Jag började skratta det stora knas-skrattet.

7-åringen blek som snö greps snabbt av förtvivlan och började gråta. Vi lirkade med nyckelknippan genom ståltrådsgrinden, men hänglåset satt svårt och mina händer var ohjälpligt för stora. 4-åringen började inse allvaret i sin gärning och tårarna steg till översvämning.

-Men jag kommer att skriva brev till dig mamma. Så att du inte glömmer bort vem du är.

Den feberdarriga S reste sig tappert och tog sig ut i trapphuset för att knacka fram nån granne som kunde hjälpa oss. M tog fårfällen och gick längst in i källargången.

-Jag håller mig undan här borta, så att ingen förstår vad jag har gjort.

10 minuter gick innan S kom tillbaka och konstaterade med andfådd frossa att ingen var hemma. Vi övervägde möjligheten att gå till någon granne i en annan port, men minus tio ute och plus 39 i den lilla kroppen och inga ytterkläder gjorde att vi avstod. En tunn röst ur källargångens dunkel:

-Mamma, kan du se mitt lilla finger som vinkar här borta?

-Ja, passa på och vinka så länge du kan... I Österrike är det vanligen föräldern som har tillgång till låset.

S samlade sina sista krafter och tog sig upp i vår lägenhet på 6 trappor för att leta reda på min mobil och se efter om vi hade några levande ljus som stod och brann. Jag började räkna hur många timmar det var kvar till 23.45 när planet från Österrike skulle landa; kanske skulle vi överleva. Samtidigt ropade jag då och då ut i det ekande trapphuset.

-Hallå? -Hallå? Jag behöver hjälp här nere! Finns det någon som hör mig?

-Jag hör. Jag är inte kissnödig heller, bara så att du vet, uppmuntrade den lilla rösten i mörkret.

Småningom gick ett par förbi utanför och efter viss tvekan förstod de att jag inte var en galning och kom och hjälpte mig.

-Nämen oj då, har du låst dig inne, sa de och innan jag hann svara jublade M fram ur skuggorna:

-Ja, hon har låst sig inne! Hon har låst sig...

Väl uppe i lägenheten föll vi alla tre ihop i en trasslig hög och somnade framför TV:n och Faraos cigarrer. Tomtarna fick stå kvar i källaren.

Längtan

2010-11-21T21:08:00.006+01:00

Går hemma och lodar och förbannar mörkret och och matar vemodet med dammråttor och tänker på rymden och oändligheten och så börjar jag plötsligt och helt oväntat att nynna:
"..om man älskar hav och vindar och är trött på neon och betong, Säg är det konstigt om man längtar bort nån gång"

Melodin klingar klockrent och utan vidare upp ur djupet, där min barndom tydligen ligger och ekar. För mig uppenbaras en bild av mammas radio, hur den såg ut i köket när hon själv stod inne i stekoset och lyssnade på Svensktoppen. Så tycker jag rätt vad det är att det luktar kalops. Fast jag vet att jag aldrig har lagat kalops, vi åt pizza till middag. Men kalops måste vi ha ätit hemma i Fisksätra på 70-talet. Jag nynnar vidare: tradadadajdid...och så trastens glada sång...säg är det konstigt om man vill ha kalops nån gång?

Orden... Varför minns man inte orden när man minns melodin? Så jag tänker på ord en stund och på Lena Anderssons kloka artikel om att Politik är konst i DN i lördags. Rekommenderas varmt. Det är viktigt att välja sina ord. Jag råkar tankspritt dammsuga upp en liten vit magnet på vilken det står "eternity". Nu ligger evigheten i dammsugarens luddiga mage.

Lena Andersson skriver dramatik också, och är alltid intressant. Och en roman om att gå i skolan i invandrartät förort på 70-talet. "Var det bra så?" har jag för mig. Och så är jag tillbaka på min tidiga barndoms gata igen och nynnar vidare: "...om man älskar hav och vindar..." Fan, vad just det har fastnat? Vad handlar sången om?

Jag googlar. Tack och lov för att man kan ta reda på saker snabbt och lätt nu förtiden och komma till rätta med mysterierna. Men vad finner jag på Youtube? -Sångerskan heter Lena Andersson! En kort stund svindlar det till när min dator börjar spela och mysteriet tätnar istället. Hur är det möjligt? Lena Andersson är i min ålder och skriver skarpsinniga ledare i DN. Är det något jag vet med säkerhet så är det detta: Sjunger man på svensktoppen så skriver man inte på DNs ledarsida. Sakta går upp för mig att det inte är samma Lena Andersson.

Det är bara samma dammråttor. Samma universum. Samma längtan.

Sanning

2010-11-11T15:32:00.004+01:00

Två tonåringar på centralt shoppingstråk i Stockholm:

- Jag säger till mamma att de kostade 200.

- 200?

- Ja, för de kostade ju det. Plus 150.

- Men det blir ju 350...

- Just det. I det ingår 200. Bland annat.

- Men ska du ljuga för din mamma?

- Näe. Jag ska säga vad hon vill höra.

- Att de kostade 200?

- Det är inte att ljuga. Det är att inte säga hela sanningen.

Till publiken i Vara

2010-11-03T17:00:00.006+01:00

Hej!
Jag vet varför du har hittat hit. Du funderar på om du ska gå till Vara Konserthus på fredag kväll och se mig och Kristoffer Appelquist eller inte? Kom! Om du bor inom en halvtimmes körväg från Vara så gör det. Jag lovar att vi ska ha skitkul. Jag är en extremt lat bloggare, men jag är fin form som komiker. Appelqvist, han är också rolig, men han är ju känd. Jag är spännande och okänd. Och så jävla okänd är jag inte heller för den delen. Jag har hållit på sen 1995. På den tiden gick Kristoffer Appelqvist fortfarande på gymnasiet.

Kanske känner du igen mig, men vet inte varför? Det kan bero på att jag jobbade i Forsvik en hel sommar, 2002. I föreställningen Den Jäktade på Forviks Industriminne, jag spelade Pernille. Det var den varma MC-sommaren som satte Västegötland på kartan för mig. En kvinna kom fram efter en föreställning och sa på er finaste dialekt; "du ä en kopia av Tina men det vet du va?" Jag sa lite trevande "Tina?" för jag visste inte vem hon syftade på, varpå kvinnan skrek så att det fladdrade i min pannlugg: "TINA! TV-KOCKEN!" Så det kan vara därför du känner igen mig. 2002 var jag rätt lik Tina TV-kocken. Vi är inte så lika längre. Till skillnad från henne blir jag bara magrare med åren. Jag är inte lika bra på att laga mat. Det är den sannolika förklaringen.

Men kom nu, gör det. Lämna bilen hemma, så tar vi ett glas i baren efteråt. Jag orkar inte hålla på och tjata. Hur kul kan en fredagskväll i november på Västgötaslätten vara egentligen? Döm inte ut idén bara på den här gamla skruttbloggen. Lämna en kommentar med önskemål om vad jag ska prata om för all del. Jag kan leverera. Annars är det mycket politik och fördomar som upptar min tid.

Vad har du för skelett i garderoben, lilla gumman?

2010-10-06T10:24:00.008+02:00

De 7 nya ministrarna i regeringen presenteras idag i DN.
Ministrarna Catharina, Anna-Karin och Hillevi får svara på frågan -Vad har du för skelett i garderoben? alternativt Vad har du för lik i lasten?

Ministrarna som slipper svara på samma fråga heter Ulf, Stefan, Erik och Peter. Till Peter valde man att istället ställa frågan; -Vad kom fram när du berättade för statsministern om din bakgrund? Det låter lite mer som "berätta om din barndom Peter". Men så är han också äldst av de 7, hela 52 år fyllda, och då kanske det vore ett etikettsbrott av en journalist att börja tala om lik och skelett.
Själv har jag i egenskap av stockholmare finansierat Ulfs pendelresor till Kina utan att få så mycket som ett tack skaru ha. Det tycker jag är ett etikettsbrott.

Riksmötets öppnande

2010-10-05T14:14:00.005+02:00

Herr Talman, Ärade Ledamöter inleder Kungen säkert på trygg stockholmska. Man hinner tänka "han har vuxit till sig". Talet fortsätter: Rösträtten är hörnsten i en demokrati (men redan här blir det nervöst, det blir demö-?-krathi) och sen konstaterar han att inte alla har rösträtt. Han själv t ex. Stackars Kungen. Men han får applåder när han berättar att tronarvingen har ingått äktenskap.
Innan dess har man fått se Leif Pagrotsky ta en bild med mobilen. Av flickkören som sjunger i trapphallen. Jimmie Åkesson är klädd i folkdräkt och Anders Borg har köpt nya stylingprodukter till sin frisyr.
Nu kommer Statsministern för att tala: Stormen har bedarrat och molnen har skingrats inleder han... Sverige starkare än något annat land...starkast i EU...Sverige hamnar i topp...detta är det Sverige som reser sig ur krisen... ett starkt Sverige... Så där fortsätter han. Ordet Sverige återkommer i varje mening. Ordet stark i varannan. Mest charmerande är att han uttalar ordet bärs som substantivet, drycken och inte som han menade som en verbform av bära. På läktaren sitter Filippa och drömmer om att gå ut och ta en bärs med sin snubbe. Han mal på om sänkt restaurangmoms.
Jag stänger av.

Diktartur (TV4s Nyhetsmorgon 19 sep 2010)

2010-09-19T14:18:00.003+02:00

En sedel ska ner i kuvertet
Jag kan tveka i 10 timmar till
Är det över huvud taget värt besväret
När alla andra får tycka som de vill?

Jag har läst vartenda partiprogram
Varje ledig minut har jag spillt
Ändå fortfarande obeslutsam
Är det nån som har sett till Calle Bildt?

Han är borta, antagligen inte i FN
Kanske säljmöte nånstans i Iran
Säkert uteblir han från UNICEF-träffen
Som fördelar öskaren till Pakistan

Eller håller han sig undan debatten
Till Anna Corrazzas förvåning
Genom att tillbringa natten
I Ewa Björlings fuskbyggda takvåning

I ett land som Sudan till exempel
Hur ser de på Rutavdrag där
Hur städas deras oljiga tempel
Har folk samma rätt till kuvert?

Min röst vill ge makt åt en flicka
som får soldatkuk istället för mat
Jag vill ge henne vatten att dricka
Slippa skämmas för att va svensk demokrat

Här står striden om hundralappar
Till välfärd eller jobbskattavdrag
Bara vi kan köpa dyrare julklappar
Bara inte kronan blir svag

För vi svenskar gillar att flyga
Vingresors VD är rik
Men vi blir tysta och dumma och blyga
Av att tala utrikespolitik

Klart att det också är viktigt
Hur vi ordnar och har det här hemma
Men på valdagen önskar jag oavsiktligt
Att bara jag fick bestämma.

Peter Settman och politisk satir. Del 2.

2010-09-10T09:34:00.008+02:00

Nu har jag sett tre avsnitt. Dags att leverera en åsikt. Runt omkring mig har programmet blivit i huvudsak sågat men även gillat av folk som inte jobbar med humor. Och det är väl ändå de som ska gilla programmet. Inte kollegiet. Snabbast var Janne Berg som tyckte det skulle läggas ner redan efter första avsnittet. Det tycker inte jag. Jag tycker om vissa bitar riktigt mycket. De historiska förklaringarna av Kalle Lind är bra. Om de hade sänts i stället för Dorsins visor i samband med partiledarutfrågningarna hade de framstått som ännu mer komiska, satiriska. I sammanhanget I elfte timmen framstår de som det intelligenta, seriösa och genomtänkta.

Dorsin måste vara miljöpartist. Det är den enda slutsats jag kan dra efter att ha hört hans nidvisa till Maria Wetterstrand igår. Hans enda invändning mot miljöpartiet var att Peter Eriksson är lurvig. Ett uttryck av avundsjuka får man anta, han är ju inte så lurvig själv. Han skulle spara mycket energi om han var lite bättre isolerad.

När det gäller Settmans intervjuer så är jag mer besviken på partiledarna än på Settman. Först Björklund som fick svara på frågan vilken ministerpost Fredrik Reinfeldt skulle få om Folkpartiet fick 51% av väljarna. Se Magnus Betnérs "recension".
Det var väl en kuggfråga för att testa hur symbiotiskt förhållandet är i alliansen? Det var en rolig fråga tycker jag. Men av svaret förstod man att Jan Björklund inte ens i fantasin kan tänka sig ett Folkparti som inte lyder under Moderaterna. Och han tycker man ska ställa högre krav i skolan? Det borde vi ha gjort på 70-talet när Björklund var elev. Honom är det för sent att bilda.

Sen Ohly. Att han går med på att sitta där och prata skithuspapper? För att han inte vill framstå som en tråkmåns. Det verkar så nervöst och ovärdigt. Där fick man ännu några valsedlar att lägga in som reserv på toaletten.

Hägglund slapp lindrigt undan, det tycker jag, det kan man inte beskylla honom för. Fick mest komplimanger för att han var snygg, rolig, vältränad och ministern som alla tycker om. Konstig beskrivning av verkligheten. Varför inga frågor om statliga bordeller eller sänkt ålder för alkoholköp på Systemet? Eller nånting som hade varit aktuellt och relevant för den förda politiken? Settman kanske är Kristdemokrat? Eller ännu hellre, Settman kanske är tänd på Hägglund? Den förförelsescenen skulle ge tittarsiffror så att det räckte till multipla orgasmer för Eva Hamilton.

Nu när jag skriver så inser jag att det saknas en hel del innehåll i de där intervjuerna. Sågningen kanske är befogad? Men han är trevlig i alla fall och pigg i rutan, Settman. Det kan ingen ta ifrån honom. Men varför har man inte haft lite journalister i redaktionen, nån som på riktigt är insatt i politiska sakfrågor och kan komma med lite kunskap. Det känns som att man har hämtat stoff bara på Mediebrusets skummande yta? För där håller jag fullkomligt med Betnér, den första viktiga ingrediensen för god politisk satir är att man har patos. Det hittar man inte på ytan. Utan i sitt brinnande hjärta.

Helt säkert finns det ett samband mellan nivån på den statligt sända politiska satiren och det faktum att Alliansen idag har egen majoritet i Synovates nya mätning och SD 6% av rösterna. Frågan är hur? Ledtråden är "marknaden".

Anna Hedenmo och den heliga amningen

2010-09-07T09:28:00.004+02:00

Jag är inte ett dugg uppretad över Lars Ohlys uttalande om amning, bröstpumpar och individualiserad föräldraförsäkring. Han har helt rätt, den borde delas. Hans hycklande intresse för fotboll, när han menar herrfotboll retar mig däremot, liksom hans bisarra inställning att elitfotboll är ok men inte elitmatematik. Som fan retar det mig. Vad behöver samhället mer av, killar som kickar boll eller personer som kan räkna? I amningfrågan är jag road av de oproportionerliga reaktionerna.

Anna Hedenmo släppte plötsligt hela sin analytiska förmåga och talade ur kvinnlig erfarenhet om att det minsann inte var så skönt att använda bröstpump. Fast det hör inte till saken, Anna, och det vet du också. Det är inte så skönt att amma en unge med tänder heller. Den som lyssnade på utfrågningen vet att han inte rekommenderade alla kvinnor att köra bröstpump. Han berättade att så hade de gjort i hans familj. Tydligen var det osmart, för det sa Mona Sahlin sen.
Ja, eller så är journalistiken osmart som piskar upp det till något slags övertramp. Vad exakt är det i hans uttalande som är så felaktigt? Låt kvinnor som vill heltidsamma efter 7 månader göra det, för all del, men varför ska skattebetalarna stå för notan? Det är inte ok. Folk får gärna ha amning eller golf eller släktforskning som hobby om de vill av det, men jag vill inte vara sponsor.

Alla som har följt en bebis på nära håll vet att den utvecklas enligt ett väldigt typiskt mönster. Några veckor hit eller dit, senare eller tidigare, kan få hysteriska föräldrar att oroa sig för att barnen inte är som de ska. Lik förbannat lär sig ungarna att rulla runt, le och gå enligt en förutsägbar utvecklingskurva som nogsamt bokförs hos BVC. Barn som är ca 4 månader börjar visa intresse för att stoppa mat i munnen. Det behöver inte ens vara mat, vad som helst duger. De övar sig på att äta genom empiriska studier. Banan gott. Bajs äckligt.

Så om nu en individualiserad föräldraförsäkring leder till att mammorna inte kan amma hela dagarna efter 7 månader, vad är problemet? Skit i pumpen om det är den som retar upp er. Amma på morgonen, på kvällen, på natten. Vi är en liten lyxdel av jordens befolkning som har tillgång till rent vatten och ett överväldigande utbud av nyttig och bra mat. För alla åldrar. Man kan jobba 50% vara ledig 50%. Papporna kan ta en promenad med sitt lilla barn och låta det bli ammat på lunchen. Möjligheterna är många. Kom inte med det urusla argumentet att det är staten som tvingar barnfamiljer till något. Staten hjälper människor att klara sig ganska bra i 14 månader efter att barnet är fött. Det borde vara ett minimikrav från statens sida att fördela den förmånen och det ansvaret lika mellan alla de människor som väljer att sätta barn till världen.

Staten borde stötta nyblivna mammor att komma tillbaka ut i arbetslivet. Man blir fruktansvärt motarbetad om man vill börja jobba tidigt. Minns Birgitta Olsson när hon skulle tillträda som EU-minister. Jag vet hur arbetsgivare, BVC-sköterskor, släktingar och alla möjliga småpåvar som inte har med saken att göra sneglar, påpekar och talar om för en kvinna hur skört livet är och hur underbart det är att få ha tid och ro för sitt barn, hur fort bebistiden är förbi för att aldrig komma tillbaka. Jamen dela med er av det underbara då, kvinnor! Låt mig slippa läsa en en enda intervju till med nån ansedd gubbe ur näringslivet som när han drar sig tillbaka enbart önskar att han hade lagt mer tid på sina barn. Låt de där gubbarna få erfara tilliten som ges till den som tillgodoser en ny och maktlös människas mest basala behov. Näringsintaget. Låt kvinnorna få en ärlig chans i löneutvecklingen och på anställningsintervjun, även om hon har passerat 28 utan att hittills yngla av sig. Låt barnen ha sina pappor. Låt bli att kalla det för tvång eller låt bli att skaffa barn.

Peter Settman och politisk satir

2010-09-06T08:51:00.004+02:00

I kväll är det premiär för I elfte timmen i SVT. I går kunde man läsa på DN Kultursöndags framsida "Peter Settman återupplivar den politiska satiren." Jag förväntar mig inte att DNs rubriksättare ska känna till precis hela den politiska humorscenen. Det är bara så långtråkigt med kändisfixeringen. Peter Settman säger i intervjun: "Jag har alltid dragits till utmaningar. Nu vill jag åt mixen där man blandar humor med ett seriösare anslag." Det låter som ett pionjärt hjältedåd. Man ser framför sig hur Peter, ensam och oövervinnerlig, ska bestiga satirberget från den branta sidan, släpandes hela det avtrubbade svenska folket efter sig, för att väl på toppen väcka Tage Danielssons ande till liv med sin seriositet.

Humorklubben Lobbyn som jag driver på Kulturhuset tillsammans med Erik Löfmarck och Lasse Nilsen tilldelades juryns hederspris vid Svenska Stand up-galan i lördags. Sedan i våras (vad gjorde Peter Settman i våras, Dansbandskampen?) har vi mixat humor med ett seriösare anslag. Dessutom har vi fått mycket medial och personlig uppmärksamhet för detta. Så vi har förvisso inget att klaga på. Och jag är naturligtvis glad om jag på något sätt har kunnat inspirera Peter Settman (det är väl han som bestämmer över TV i Sverige?) att göra programmet och jag hoppas så himla mycket att det ska vara riktigt, riktigt bra och att det vågar vara politiskt. På riktigt. Det jag vänder mig mot är beskrivningen av verkligheten.

Det här landet är fixerat vid mainstream. Alla ska med hela tiden. Talar man om humor så ska man bara tala om humor som alla känner till. Inte om advantgardet. Det kan såra någon. Någon kanske får en känsla av underlägsenhet. Jag håller med om Annika Lantz analys i artikeln i DN. I Sverige får man ingen cred för att vara påläst. Nej och inte betalt heller vill jag tillägga, eftersom jag är både påläst och underbetald. Här får man betalt om man är drängig. Man börjar med att vara drängig, sen när man har blivit tillräckligt känd, då har man mandat att visa sig från sin seriösa sida. Jag hoppas extremt mycket att Annika Lantz ska lysa i I elfte timmen.

Två frågor återvänder: Journalister i allmänhet har två generella vinklingar på sin beskrivning av genren stand up. Det saknas kvinnor och det saknas politik. Jag säger inte att de har fel. Samtidigt som jag håller med om båda analyserna, så är jag en representant för båda sakerna. Jag är en politisk kvinna som arbetar med humor. Ibland får jag en stark känsla av att det är mig de väntar på. Men det är det inte. Erfarenheten visar att det är det inte.

Nu kan det ju vara att jag helt enkelt inte är tillräckligt bra. Det är en möjlighet som jag står ödmjuk inför. Men jag har självkänsla nog och tillräcklig kunskap om branschen för att se hur mina tankar, idéer, ordval, formuleringar, analyser levereras först av mig och därefter av någon som folk i allmänhet känner till. Ofta en man. Det är det som gör mig irriterad. Rollen som musa intresserar mig inte.

Har du en scen till mig Marie Louise Ekman? Jag är den smartaste och roligaste människan i Sverige.

Festivaltider

2010-09-02T09:54:00.004+02:00

Nyss hade jag avslutat 5 kvällar i rad på Stockholms Kulturfestival så satte jag mig på flyget till Skottland.
Att göra 7 dagar på Edinburgh Free Festival är att se sin dröm från dess skräpigaste sida. Alla vill vara med, alla får vara med, alla kan vara med. Man vadar i flyers upp till knäna och småjoggar mellan gigen och pintsen och tränger sig fram mellan akrobater och säckpipor. Utbudet av medelmåttig humor är bedövande, från stora fina scener och små oansenliga. Publiken är fantastisk. Dels för att den aldrig verkar ta slut och dels för att den aldrig verkar tröttna. Sen snubblar man över ett och annat som faktiskt är bra också. Camille O'Sullivan. Baba Brinkman. Så om jag ska göra en resa till dit nästa sommar, det har givits mig ett erbjudande, då måste det vara vackert. Det är nog mitt enda krav.
Sen liksom studsade jag ner ett dygn hemma i Stockholm innan tåget gick till Humorfestivalen i Lund, där Lobbyns Valguide 2010 gjorde ett hyfsat välbesökt gästspel på lördagskvällen. Som arrangemang en fullkomlig kontrast. Ett lika genomtänkt som brett urval. Övergripligt, snyggt och smart. Sushi och champagne. Stil på det.
Och idag inleds Stockholm Comedy Festival, där jag medverkar i en timmes politisk stand up på Boulevardteatern i morgon fredag. På lördag blir det gala på Södra Teatern.

Jag hade tänkte att jag skulle fundera över det här intensiva festival-beteendet, men jag hinner inte. För mycket festivaler.

Sista kvällen om naturen

2010-08-14T12:45:00.004+02:00

Sommarlobbyn alltså, på Rica-scenen vid Kulturhset. Igår var det grymt bra igen med en rutinerad uppställning som pratade transporter. Johan Sköld, Ann Westin och Tobias Persson. Lobby-konceptet med stand up och allvarligt samtal kom fullt ut till sin rätt igår. Jag har sett att vi har en hel del stammisar som har återkommit alla kväller och många jublar åt att vi ska ha valvaka.
Så kom ner ikväll, jag, Marika Carlsson, Pernilla Hammargren och Aron Flam ska prata om Naturen. 19.30. Välkomna

Lovar katastrof på Rica-scenen ikväll 19.30

2010-08-12T14:24:00.004+02:00

Det går bara bättre och bättre för Sommarlobbyn. Nu hade arrangören i alla fall 50 stolar framför scenen, 30 som var fallet på premiären räckte inte alls. Igår hade vi som mest 3-400 personer runt scenen och en riktigt rolig och givande kväll om konsumtion. Ikväll ger jag mig på katastroferna tillsammans med Sandra Ilar, Pontus Ströbaek och Martin Lagos som schysst nog hoppar in istället för Ola Söderholm. Jag hopppas att rubriken Komiker för och emot katastroferna ska få dem att riktigt våga ta ut svängarna. Floppar det kan man ju alltid ursäkta sig med att man demonstrerar en katastrof. Erik Löfmarck är som vanligt kommentator. Kom ner, det blir kul.

Sommarlobbyn -ikväll om konsumtionen

2010-08-11T16:44:00.004+02:00

Det blev en svårartad men lyckad kväll igår. Stand up är ingen utomhussport egentligen och på en festival är det extra brusigt. Trots detta fick vi till en bra kväll om klimatet igår med rätt mycket publik. Särskilt roligt att se Jonatan Unge som levererade mycket nytt och bra, jag har bara set honom en gång förut.
I kväll kör vi på med ämnet Konsumtionen och gästerna Karin Adelsköld, Ahmed Berhan och Henrik Elmér. Scen ligger lägligt för ämnet, mitt emellan Riksbanken och shoppingstråken kring Sergels Torg. Jag begick lustmord på Stefan Fölster redan igår, men det kanske kommer att upprepas idag. Vi får se. Välkomna dit till 19.30. Det är gratis.

Sommarlobbyn, ikväll om klimatet

2010-08-10T14:29:00.003+02:00

Bästa osynliga läsare av bloggen,
Jag har verkligen haft semester, från FB och blog och allt, det har varit nödvändigt. Mental träda.
Men nu är det full fart framåt som gäller. Ikväll drar jag igång Sommarlobbyn på Rica-scenen vid ingången till Kulturhuset/Stadsteatern. Klockan 19.30 till 20.30.
Festivalen har miljötema i år och därför ska vi prata olika aspekter av miljöfrågan i fem kvällar. Ikväll börjar vi med klimatet och gästas av den sköna uppställningen Jonatan Unge, Ami Hallberg och Maggan Hammar. Tre helt olika typer som det ska bli riktigt roligt att höra. Erik Löfmarck ska agera expertkommentator. Han är inte bara komiker, han forskar på risker också.
Kan man inte komma ikväll så kom en annan kväll. Vi kör samma tid hela festivalen. Vill ni inte komma för min skull, så kom för Calles. Han är där hela tiden och dricker öl och socialiserar. Så går vi ut sen och har festivalnatt. Våra barn är inte hemma. Vi kan vara ute hela natten.

Pride

2010-07-31T21:41:00.003+02:00

Har gått i paraden idag för första gången med Teaterförbundet och Riksteatern. Mycket kärlek längs vägen. Så klart fattar jag att det inte är en enda lång Pride Parad varje dag att vara homosexuell, men jag kände mig så galet boostad. Så många människor har aldrig lett och vinkat mot mig någonsin förr. Man kanske borde byta sida. All den där uppskattningen... det är den man vill ha.

dagens sågning

2010-06-18T22:08:00.005+02:00

Skön sågning i TV 4 om Rooney. "han känner själv att han är så dålig om han ser ut". Klockrent och brutalt. Och sant. Rooney är både dålig och ful idag. Jag ska spara den sägningen till folk med service-yrken som inte förstår sitt jobb. Killarna på Japanfoto på Götgatan t ex. Otrevlig, dåliga och fula. Jag rekommenderar ingen att gå dit. Beckham sitter på bänken och är snygg. Antagligen skulle man inte kunna säga så om honom även om han spelade en dålig match. Mats Nyström på TV-sporten däremot. Han är ofta så dålig som han ser ut, men jag tror inte att han känner av det själv.

Trogen av lättja

2010-06-16T20:53:00.003+02:00

Min bank och jag har varit ihop i över 20 år. Fan, jag måste göra slut. Jag är varken stolt eller nöjd. Den är inte fräsch längre. Men jag har inte orkat byta. Jag vet att det skulle kännas likadant med en annan bank efter ett tag. Så länge man är en potentiell relation är det bara uppmärksamhet, charm och fokuserat intresse. Men när jakten är över och man råkar träffa nåt slags avtal blir man behandlad som en matrest. Man ligger förpackad i nåt jävla fack och möglar bort. Men idag fick jag nog. Mina pengar ska fan inte gå till att förklara att för mig som småföretagare är det bäst att rösta på Alliansen. Inte mina barns pengar heller. Nu ska jag ge mig ut på äventyr.

zappar

2010-05-27T21:32:00.006+02:00

"Det har inte hänt så fruktansvärt mycket med människan från 1361 till 2010. Eller hur?" När Martin Timell formulerar meningen får den en gedigen trovärdighet och man är benägen att hålla med. Det har inte hänt så mycket med TV4 de sista 15 heller. Timell ser lite mer ut som Skalle-Per varje gång jag zappar förbi, det är allt.
Minuten senare välter en blond bomb med kass hållning från Ukraina rätt in i schlagerfläkten. Hon hade nån slags svart huva-kåpa först, som föll fyra takter in i låten. Det kan ha varit en politisk kommentar på kvinnoförtryck. Oklart. Jag måste trycka mute när jag kollar melodifestival annars får jag migrän. Anna Bergendahl, med sneda framtänder och gitarrfattning som hämtad från frälsningsarmén, går igenom rutan i alla fall. Henne önskar jag lycka och framgång.
Samtidigt kör TV2 omkring mansrollen i rullstol på stan. Jaa.. Den behöver väl all hjälp den kan få, för i TV är den mer handikappad än någonsin.
Bob Hansson lyste överraskande upp tillrättalagda Babel med svavelblå ögon och sjavig stil och Göran Greider är alltid en riktigt tung dumpling att slaska i sig. Men annars? Näe.

recenserad i Storbritannien

2010-05-25T11:48:00.006+02:00

Det är kanske inte en recension att skryta med, men det är ändå lite märkvärdigt att ha fått den över huvud taget tycker jag. The Stockholm Syndrome har varit på Brighton Fringe Festival och Steve Bennett har sett mitt sjunde gig någonsin utomlands och jag tycker han har gjort det bra. Prickly (taggig), barbed (hullingförsedd) och not always funny (inte alltid rolig). Jajamensan! Humor som är rolig hela tiden är ingenting för mig.

Brighton Fringe festival

2010-05-22T11:01:00.003+02:00

When in Britain, blog like the british.
The Stockholm Syndrome has been on at the Temple Bar three times now. It is me, Fredrik Andersson, Tobias Persson, Aron Flam and Lasse NIlsen. We are having fun. And so is the audience. Most of the shows. The weather is warm and sunny so yesterday when we performed we really had to take them as hostage. They didn't exactly fall in love with us I think. We should have been harder. I have to get a gun for todays show.

Miljöpartiet på Söder?

2010-05-18T23:19:00.004+02:00

När jag var och klippte mig i dag, där jag brukar gå, Extend på Östgötagatan, kom Mustafa Can in salongen i sällskap med en fotograf. Han ville veta varför Miljöpartiet har så starkt fäste på Söder. Vi satt och pratade hela färgningen. (Tintin skulle bort) Man är aldrig så ful som när man sitter med den där svarta capen runt kroppen. Suck. Han var trevlig i alla fall. Och vilken varningsklocka är inte det? att jag tyckte. Jag bubblade på om mellanmjölk och dikeskörningar. Inte bra att tycka att journalister är trevliga att prata med. Man ska vara skeptisk och fåordig. Annars får man igen.

Att skämta om vad som helst?

2010-04-23T12:09:00.004+02:00

Får man verkligen det? Ämnet kom upp vid olika tillfällen under ett par dagar på klubbscen i Skåne. Boring. Vem förbjuder någon? Ingen. Man får skämta om vad som helst. Däremot gör man inte det. Det tycks vara en icke-fråga. I Sverige skämtar man gärna och ofta om utvecklingsstörda, handikappade, misshandel av barn, drogberoende, alkoholister, fetma, feministers bristfälliga sexliv, sex i allmänhet, åldringar, onani, homosexuella, gud, kungen, personer med lågt IQ, invandrare, etnicitet, porrsurfning. För att bara rabbla några ämnesval där dörren står på vid gavel. Fritt fram, inga problem så länge vi talar om klubbar. De flesta censurerar nog delar av materialet på firmagigen.
Så vill man hitta ämnen som verkar vara tabu, att döma av deras marginalisering, vill man verkligen vara speciell och radikal då ska man skämta om förvaltningsmoms, jordbruksstöd och utrikesdepartementet. Typ.

Skånetur

2010-04-22T12:00:00.006+02:00

Drar runt i Skåne några dar och återförenas med Skåningen i mig. Känner mig hemma i den här ostyriga känslan av att man när som helst kan börja skolka och dra till Köpenhamn och bli full på absint. Oslipat i Malmö kan vara min favoritklubb i Sverige. Nu pågatågar jag mig mot kusinen i Rydebäck för att titta på ett hus vid havet. (hav och hav, jag vet, men hon säger så, men det är Öresund hon pratar om) Sen pendlar jag tillbaka över åkrarna till Lund. Prick-prick kan vara min favoritklubb i Sverige. Den drivs bl a av Erik Börén som blev rolighetsminister på Kulturdepartementet igår. Lobbyn kan vara min favoritklubb i Sverige.

Minskat stöd för monarkin

2010-04-21T09:17:00.004+02:00

är en uppmuntrande rubrik i dagens DN. Bara 56 % vill behålla monarkin. Analysen som görs är samma som Aktuellt la fram i 21-sändningen igår. Det sägs kunna bero på Victorias planer på att gifta sig med "en man av folket". Hmmm... Eller så har det att göra med överexponering. Man blir tvångsmatad med nyheter om den där bidragsbeoende dysfunktionella familjen så ofta att man tröttnar.

Eliten vs Bibelbältet

2010-04-15T09:53:00.004+02:00

I kväll spelas första finalmatchen i ishockeyns elitserie hemma på Hovet. Djurgården tar emot HV71. Blir ni inte spontant upphetsade? Det blir jag. Och är man ingen sportnörd kan man se saken så här: HV71 kommer från Jönköping eller alltså de centrala delarna av Bibelbältet. Hägglunds hembygd, ni vet där folk är som folk är mest utan att bry sig om vad eliten tycker. Det är dem vi ska ta emot här i Kungliga huvudstaden för att visa dem hur vi ser på verkligheten. Verkligheten sitter i sarghörnen och den är offensiv och hård som Harry. Det är konstigt att HV71 vill spela och tillåts spela i något som heter Elitserien över huvud taget. Men det är klart att så ser inte Bibelbältorna på saken, inom idrotten är det ok med elit, men Gud Förbjude det inom Kulturen. Då är det så exkludernade. På Hovet 19.30, ni hör själva hur Kungligt det låter. Även för en republikan.

Kristianstad

2010-04-11T09:40:00.003+02:00

Jag vet mer om Kristiania än om Kristianstad. Har googlat till mig kunskapen att både Elisabeth Tharras Wahlberg och Gellert Thamas är bördiga från staden mer vet jag inte. Mer än att jag ska diskutera den förda bostadspolitiken i kommunen med en sosse som heter Helene Fritzon och som inte är släkt med Fritte Fritzon i Malmö. Jag undrar om Tharras och Thamas har något med varandra att göra. Thamas har jag bott granne med, försöker komma på om inte han har utmärkt sig som arg granne i tvättstugan någon gång men det är blankt. Har för mig att han bröt benen ofta. Hmmm.... Undrar om jag ska ta upp det.

Bostadspolitik

2010-04-09T14:04:00.003+02:00

Sitter och förbereder turné med Hyresgästföreningen som har premiär i Malmö i morgon. Vi ska diskutera bostadsbrist med politiker och ungdomar i 11 städer fram till valet. Jag är med i egenskap av politisk komiker. Det var längesen jag inte hade någonstans att bo, fan vad jobbigt det var. När jag flyttade hemifrån första gången fick jag låna ett rum av Martina medan hon var bortrest, mot att jag tog hand om hennes katt. Fast när jag flyttade in hade katten fått ungar så det var 4 katter. De var sjukt svåra att få ut ur rummet varje kväll, för jag kunde bara bära en i taget. Och varje gång jag gick ut genom dörren smet någon tillbaka in för de var vana att sova med Martina i sängen. Men jag var lite rädd för de där hungriga katterna som bajsade i duschen. Och så delade hon lägenhet med en kille som jag inte kände. En gång låg han och sov utanför ytterdörren och det gick inte att väcka honom och det gick inte att öppna dörren för han var för tung. Jag var nog mer på Riche än hemma den där tiden.

Lappland

2010-04-03T22:55:00.003+02:00

Hemavan. Storuman. Kommunen som levererat tuffa människor som Heidi Andersson och Anja Pärson. Och nu har jag gått och gömt mig på hotellrummet... Vilken tunnis jag är.
Har just kört Påskaftonsgig här. Publiken djupt försjunken i sina soffkuddar och förborgade bakom korslagda armar. Man har ju hört en rad historier om gig i Norrland, där artisten drivs mot suicidala tendenser pga tystnaden. Och hur publiken efteråt kommit fram och tackat och sagt att så roligt har de aldrig haft förr.
Ja, om de hade roligt eller inte vete fan ärligt talat. Det fanns de som kom jagande efter mig för att hävda det när jag gick. Men faan vad tysta de var. Utom barnen som sprang omkring och gjorde strömhoppsformationer. Jag snackade på min halvtimme bland lågmälda fnissningar. En gång gjorde jag en lång paus för att inte stressa upp mig av situationen. Jag behövde tänka och andas och orientera mig i bombningen. Eftersom jag inte visste vad jag skulle säga sa jag; "äh, jag tar en klunk vatten". En röst ur publiken; "Ja, gör det". Inte hånfullt, inte medlidsamt, bara glatt bifallande. Koncentrationen var på topp, men varför är de så blyga? Varför vill man inte dela med sig?
Människor är spännande. Nu går jag och tar en öl. Tufft. Glad Påsk.

Rapport

2010-03-30T10:55:00.003+02:00

Premiär i söndags på Tintin & Piratkopiorna. Äntligen. Det har verkligen varit en resa detta. Så mycket teknik. Ojoj. Vad fan, det gick lite svajigt ärligt talat, en hel del saker som inte hade hunnit trilla på plats. Men det hade det gjort igår. Det är en bra föreställning och den är kul att spela. Rolig och lite sorgsen. Publik mellan 3 och 77 har uttryckt sitt gillande. Kom och titta.

publikrep

2010-03-19T23:03:00.003+01:00

I går hade vi första genomdrag med publik. Närmare bestämt Teaterelever från Kulturama. Nere i den vita tråkbelysta replokalen i källarplan. Men med de nya betongskärmarna på plats. Åååh eleverna... Jag tror att jag älskar dem. De var med från sekund ett. De var uppmärksamma, analytiska, glada och intresserade. Jag blev så himla glad.
Det har varit tungt ett tag och jag har varit så stressad och full av tvivel på hela projektet. Men så kom publiken. Ja, tänka sig. Det är så varje gång. Men det är kärlek. Utan publiken är det meningslöst att hålla på.

Och det har varit ett förhandsreportage i DN också och jag fick höra av min granne att i kommentarerna kan man läsa att jag kommer att bli stämd. Jag tror inte det. Det finns inget att stämma mig för. Tintin & Piratkopiorna är en parodi och jag är inte ute efter att bryta mot lagen.

Lobbyn nr 3

2010-03-17T22:06:00.003+01:00

Försvarspolitiken avhandlades med den äran ikväll på Kulturhuset. Vissa hade helt i onödan gruvat sig över detta tunna ämne. "Vaddå försvarspolitik, det finns ingen försvarspolitik." Dessa individer vet inte vad de talar om. Erik Löfmarck har definitivt hittat hem i rollen som Herr Talman. Alla komiker höll sig till ämnet och var begåvade, roliga och intressanta. Barbro Hedvall var helt strålande som expertkommentator. Kunnig, uppmärksam och kul hela tiden. Det kanske låter som att jag överdriver, skryter, tar i? Inte alls. Salongen var så gott som utsåld och publiken var inte bara glad och utan tacksam ner på knäna för att vi hade underhållit dem. De tog våra händer och bad oss att inte sluta. Fortsätt, fortsätt. ja, ja JAA, JAAA. Vi håller med er, vi vill ha mer.
Kved de andfått de medan tårarna rann nerför deras kinder i pauserna mellan skrattkonvulsionerna.

Ungefär så var det ikväll.

Lobbyn

2010-03-10T22:37:00.004+01:00

har idag avhandlat Finans- och näringspolitiken. Jag är grymt nöjd. Pengar är väldigt roligt. Värdera, mäta, sätta pris. Köpa sälja. Handel.

Lobbyn på onsdag

2010-03-08T22:19:00.005+01:00

ska handla om finans- och näringspolitik. Och vi har en skön line-up som heter Henrik Elmér, Aron Flam, Maggan Hammar och Ami Hallberg Pauli. Dessutom kommer Agenda dit för att göra reportage om typ "politikens återtåg i kulturen". Jag kommer att prata om ekonomisk terapi, finansskandaler, nationell teambuilding och statliga impulsköp. Den som bara allmänt är nyfiken på vilka likheter som finns mellan mig och Anders Borg och mellan mig och Maud Olofsson bör inte heller missa denna kväll. Det börjar som vanligt 19.00 på Klarabiografen i Kulturhuset. Boka gärna en biljett, sist blev det kö.

Vad ska bli av Tintin

2010-03-05T09:23:00.003+01:00

Om händelsevis någon är inne och undrar vad som händer med Tintin och piratkopiorna så är rapporten följande: Det går skitbra att repa. Vi är oeniga varje dag. Särskilt Haddock och regissören. Jag får frågor som jag inte kan svara på, alltid de bästa frågorna. Vi stöter och blöter och nöter och sakta men säkert tar det form. Och det blir bra. Jag har tvivlat många gånger under denna resas gång på vad jag egentligen håller på med. Nu har det där sköna ögonblicket kommit att det är inte längre jag som bestämmer. Utan Tintin. Jag måste fråga Tintin vad Tintin vill ha sagt innan allt är slut. Och här är Tintin lite svår. Sätter sig på tvären och fräser att jag ska sluta tjata, vi får se. Det är möjligt att jag måste upplåta min blog till Tintin ett tag framöver.

Jag recenserar mig själv

2010-03-04T09:46:00.003+01:00

Lobbyns premiär i går kväll fick verkligen all skjuts framåt man kan önska sig av den medial rapporteringen. Bara det känns kul, att vara med att hitta på något som väcker ett sånt enormt intresse. Tydligen ville även Rapport komma och göra reportage från premiären, men de backade när ABC redan hade täckt.
Och det är klart att det gav resultat. Utsålt var det och väntelista och prestationsångest.
Som helhet behöver Lobbyn på något sätt förtydliga våra förväntningar på gästkomikerna. Och lyckas förmedla det till publiken. Här missade vi igår tycker jag. Det blev lite överspänt från början. Jag drömmer om att Lobbyn ska vara mer laidback i sin atmosfär och sitt publiktilltal. Publiken ska få veta att det är nyskrivna skämt det handlar om och komikerna ska få veta att det är det vi önskar oss. Det är därför vi har startat klubben. Det är därför vi har fått all den här positiva responsen. Vi måste bevaka våra intressen så att det inte blir en klubb, vilken som helst.
Nu var det inte det igår. Expertkommentator och talman sätter en stark prägel. Där behöver vi tänka till och utveckla konceptet. Så är det när man hittar på något nytt.
För egen del var jag grymt nöjd med det matrial jag hade skrivit för kvällen. Dock inte leverensen av det. Den hade kunnat vara mycket bättre. Men så är det ju när man ska vänja sig vid sina nya skämt. Och de nya skämten ska vänja sig vid att möta publiken. Det tar några varv att lyssna in sig. Så alla framtida gästkomiker på Lobbyn: Skriv! Våga vara politiska! Våga vara svajiga.

Läggdags

2010-03-02T22:16:00.003+01:00

I morgon smäller det. Premiär av Lobbyn - Komiker för och emot samhällsutvecklingen, på Kulturhuset, KLarabiografen kl. 19.00. Jag har precis kört igenom mitt Arbetsmarknadspolitiska matrial och känner mig mycket nyfiken på hur det ska landa. Och om det kommer bra folk. Sånt man gruvar sig för när man är arrangör. Men det borde det göra. Vi får tät täckning på detta. Idag har jag gjort 3 intervjuer. 08.30 Radio Stockholm, 10.00 ABCnyheterna (sänds i morgon, tror 19.15) och nån opinionsbidare på nätet som heter veckans brief. Plus att både SVD och DN skriver i morgon. Kul. Att skapa intresse. Nu ska jag vila mig i form.

Metallflickan

2010-03-02T19:06:00.002+01:00

på teater Galeasen är en grymt sevärd föreställning. Åk ut till Skeppsholmen och bli omtumlade. De spelar hela mars.

sprida budskap

2010-02-28T21:36:00.006+01:00

Teater är väldigt trög materia. Idéer är snabba i flykten. Det har varit uppenbart idag under repetitionerna. Teoretiskt kan jag tillskriva Haddock vad som helst. Men i praktiken måste han också få tid att ställa undan cellon. Det är nåt med det där konkreta som jag verkligen är ute efter, i all teori och diskussion om digitala idéer. Och det är roligt när ordet sprider sig. Idag till Mathias Klangs blogg.

Fjällgig

2010-02-27T08:40:00.002+01:00

Sitter och suktar på pisten i Ramundberget. Ser fint ut. Men jag ska inte köra ett enda skär. Jag väntar bara på att Koppelman ska få i sig sin bacon så att vi kan köra hem. Synd. Hade varit fint att svänga lite. Och 30 mil spårat på längden sa arrangören. Och "40 mil pistad skoterled, det är bäst i världen. Fattaru, man kan köra härifrån till Gävle!" Ja, men varför skulle man. Om man har kört hela vägen till Ramundberget, inte vill man köra skoter till Gävle då? Det är fjällen man vill ha.
Giget igår var jätterbra. Publik mellan 13 och 74. Fast övervägande 20+are i mössa. De är så coola i sina mössor. Jag har alltid gillat mössor. Även när jag själv var tonåring och det var modernt att gå barhuvad. Jag skulle gärna ha mössa i nattklubben, så som kidsen har, men det skulle väl fölora sin edge för dem då. Men det är ett effektivt sätt att styla håret. Alla fall så hade de en rolig kväll vad det verkade. Alla åldrar. Och jag med.

Manlig historia

2010-02-22T21:41:00.012+01:00

Ebba Witt Brattström och AnnSofie Ohlander i DN i lördags om granskning av läroböcker i historia. Man blir ledsen. Både av artikelns innehåll, att det ser så jävla illa ut, men också av att ögna lite i replikerna. Att det finns så många enögda och korkade människor. Jag blir alldeles matt. Den där hånfulla tonen som man slår med och gör sig själv till åtlöje.
Själv hade jag missat hela artikeln om jag inte lyssnat på Annika Lantz idag. Hon ger lyssnarna i läxa att läsa artikeln och så lovar hon att prata om den i morgon. Jag ska lyssna. Gör det ni med.

Svar på tal till Dalateatern

2010-02-11T09:15:00.004+01:00

I morgon bitti klockan 7 sätter jag mig i bilen och kör till Falun för att köra Svar på tal som lunchteater. Det är visst mycket bra sålt och det ska bli sååå kul. Jag känner mig nästan som en del av valrörelsen, fast roligare. Helt passande har Göran Hägglund lämnat ett nytt bidrag på DN Debatt, så plötsligt är jag aktuell igen. Han återkommer hela tiden till formuleringar som kretsar kring att vänstern blir så provocerad av att KD tycker att folk vet bäst själva vad som är bäst för deras barn eller av att KD inte tycker att Staten får ha åsikter om folks värderingar. Det är så uppenbart en projicering. Den som är provocerad är Hägglund och det blir lite löjligt när han försöker hålla rollen som den som är provokativ istället. Hur kan någon människa påstå att den vet vad som är bäst för sitt barn? Då har man gjort sig jävligt allsmäktig.

OS-uppladdning

2010-02-08T11:21:00.003+01:00

Kommer just från gymmet. Var inte i så fin form som man lätt tror när man ser mig;) men det beror på två pendlarmånader Stockholm-Kalmar, under vilka SJ sabboterade min form. Funderar på om man kan ta upp det när man skickar in sin digra reklammation för alla förseningar.
Och igår var vi ute vid Lida friluftsområde och åkte skridskor på en sjö. Tänk att jag har en dotter som orkar åka över en km på helt nya grillor. Sen blev det mycket sättläpp. (En 3-årings uttal av stjärtlapp)
Och på fredag tar vi tidigt sportlov och drar till Vemdalen. Stannar till på Dalateatern och kör Svar på Tal där på fredag lunch. Ska bli så kul att köra hela showen igen.

Skavlan och kejsarens nya kläder

2010-02-05T22:05:00.006+01:00

Har inte kollat så många gånger, men så mycket har jag förstått att det är DEN Talkshowen som gäller bland svenska artister. Det är dit man vill och därmed hans storhet som ska hyllas. Han kan ju ha haft en dålig kväll just ikväll, vad vet jag, han såg lite bakis ut, men det ville sig inte ikväll. Det dök upp en helt osannolik norsk människa som pågick och var något helt annat än det där tillrättalagda TV-profil-nollställda som tråkar ut en tills man dör. Lite kul och mycket konstigt. Man kvicknade till i soffhänget. Skavlan blev helt förbikörd och satt och Herregudade och skämtade om att hon pratade för länge. Men en helt ointressant amerikan som hade färgat håret en gång han fick okommenterat lägga ut texten. Nej, där finns mycket pengar att spara av licens-slantarna. Han har skrattgropar och en fet maktposition och därmed förmodligen ett rätt slätslickat arsle, men det får ju vara måtta. Han är ju nästan naken, lilla gubben.

Ohlsson & Dinosaurierna

2010-02-04T14:04:00.006+01:00

Jag gillar Birgitta Ohlsson. Inte alla hennes åsikter, men jag gillar hennes attityd. Bara att hon säger till tydligt i förväg; jag blir gärna EU-minister. Det är bra. Och FRA-protesterna, bra. Och repliken "Jag har en modern man, inte en dinosaurie". Uppmuntrande.
Men nu fokuserar vi inte på det hörni, och inte på att Björklund och Reinfeldt visar lite omdöme, kanske tillräckligt mycket för att vinna valet på det, för det är klart att de är ute efter vänsterliberalerna med denna tillsättning. - Nej nu fokuserar vi på att hon är gravid. DN, Studio 1 och idag Nordegren i P1 väljer att närma sig den nya EU-ministern utifrån moderskapet. Vet hon vad hon ger sig in på? - Hon ska ju bli mamma i juli, ojojoj. Hanne Kjöller i DN igår "detta med att få barn är en av de mest känslostormande upplevelserna i livet för de flesta kvinnor. Kvinnor, precis som dinoauriehonor, fylls av omhändertagande hormoner..." Hanne vet det. Hon är nämligen själv mamma, och därför vet hon. Hennes kunskap sträcker sig ända från Stockholm till trias, jura, krita. Birgitta däremot, är bara gravid och vet inte hur det heliga moderskapet kommer att förändra henne. Hanne har tom skrivit en bok om moderskapet som är riktigt snusförnuftig, så hon borde ju vara expert faktiskt.
Igår i studio 1 sa en kritiker (minns inte vad hon hette) "man känner sig så kvinnlig när man får barn" Man? i största allmänhet? Hur då? Till skillnad från när? Varför generalisera? Ja, du kanske gör det. Liksom Hanne Kjöller kanske inte upplever så starka känslostormar där på DNs ledarredaktion. Men kan ni inte tala för er själva? Varför ska det generaliseras så i helvete när det kommer till moderskap? Jag, för min del, tycker att det är perfekt med en EU-minister som både har skinn på näsan och en bulle i ugnen. Jag tycker inte att det var något problem att börja jobba som skådespelare 11 dagar efter att jag fött mitt andra barn. Jag tyckte det var roligt, det gjorde mig lycklig och stark. Men det var jag. Jag tror inte det gäller alla. Jag tror inte att alla har vare sig en lika jämställd man som jag, eller en lika juste egen morsa.
Jag skulle vilja uppmana alla mammor som känner sig mottagliga för den hetsiga propagandan, om att jämställdheten i vårt land på något sätt skulle ha fördärvat kvinnligheten, att bara spänna av. Man är inte mindre kvinnlig för att man är lite avspänd. Man är inte mindre kvinnlig för att man inte bryr sig om andras pekpinnar och åsikter på ens eget föräldraskap. Nej, det behöver inte vara så att ni förnekar någon dold "naturlig" sida av er själva bara för att ni inte glömmer resten av världen när bebisen kom. Man är inte mindre kvinna för att man inte börjar gråta om man reser bort en dag eller två. Det går bra att tycka att det är skönt och roligt. Framför allt blir man inte en sämre mamma av det. Dessutom kan man ta bebisar som handbagage på flyget. Så smidigt.
Förvisso förändras en kvinna på ett annat sätt än en man av att föda barn. Och förvisso är det helt naturligt. Hela ens rövhål kan gå åt helvete om man har otur. Man måste inte bli ett rövhål bara för det. Man måste inte bete sig som en skräcködla heller.
Heja Birgitta Ohlsson! Och grattis EU till en mänskligare representation.

Kulturstöd Stockholms stad

2010-02-02T21:45:00.004+01:00

ska från och med årsskiftet gå till "strukturella satsningar". Att på ett nytt och oväntat sätt diskutera upphovsrätt med ungdomar och vuxna räknas inte dit. Istället ska det satsas på till exempel replokaler. Man anar att kulturpengarna går runt i systemet och återvänder till staden i form av hyror. Jag tycker att det suger.

Slutspurt i Kalmar

2010-01-29T23:15:00.003+01:00

One down, three to go. Det var kul ikväll,- eller, jag var kul. Jävligt kul. Jomen det är skönt när man tycker om sin egen insats. Man måste få säga det. Adam tyckte det verkade som att jag hade ätit E. Men det hade jag inte. Jag hade bara ätit ett surt jävla dåligt besked från Stockholms kulturförvaltning. Idioter. Har aldrig varit lika tydligt. Men sen dök Kristoffer Appelkvist lite otippat upp på Centralen och bjöd på lunch och det var trevligt, även om han är ute efter Calle. Det får jag ta. Det gör Calle mer åtråvärd på nåt sätt. Konkurrens är alltid bra. Och sen när x2000 som vanligt var sent och jag fick vänta e och en halv i Alvesta kunde jag inte motstå att gå till utställningshallen en trappa upp och titta på julklappspappersutställningen. Spännande. Tankeväckande som någon välfunnet sammanfattade det i gästboken. Och sen komma till Kalmar och bli lite småhånad för att man talar dialekt. Ja, jävlar. Känner mig på topp.

Repvecka 3

2010-01-25T09:29:00.003+01:00

inleds nu om en halvtimme och vi kommer att ta oss an scenen med teleportören och kidnappningen. Om det låter obegripligt är det alltså "Tintin & Piratkopiorna" det handlar om. Nyskriven pjäs med premiär på Södra Teatern den 26 mars. Regi: Judith Hollander. Medverkande är jag och Pelle Halvarsson. Judith och jag gjorde Bang ihop och jag har spelat i flera uppsättningar som hon har gjort. Hon är smart och bra och det samarbetet känns så hinla pålitligt. Pelle har jag känt i säkert 15 år, men vi har aldrig jobbat ihop förut, bara med hans fru. Han är musiker och typecastad till rollen som Haddock. Passar världsbäst. Jag är jätteglad att han är med. Om en vecka drar han på turné med Stefan Sundström men sen kommer han hem och repar med oss igen. Den här produktionen är spännande på riktigt, på flera plan.

SJ suger

2010-01-22T15:14:00.005+01:00

Förut tyckte jag att folk i allmänhet klagade överdrivet mycket på SJ. Jag tänkte; vad fan ett tåg kan väl vara lite sent, hur gnällig får man va. Ungefär så. Sedan december pendlar jag 2 ggr i veckan Stockholm-Kalmar och inte någon gång har tåget funkat som det ska. Det är dörrarna, bromsarna, växlarna. OM inte på det tåg jag sitter på, så på något annat. Vafan är det frågan om? Det är verkligen under all kritik. Nu vill jag tänka ut ett sätt att straffa SJ utan att uppmana folk att ta flyget istället. Kanske borde jag ringa regeringskansliet och be att få tala med representanten som vi, ägarna, har i SJs styrelse och be att han ger någon sparken.
Eller skicka bajsbrev till någon. Men vem?

Dubbla

2010-01-15T22:58:00.004+01:00

föreställningar i Kalmar utan röst. Hes som aldrig nånsin. Det blev lite tyst i dag när jag föreslog pensionärspubliken att vi borde gasa bort Bibelbältet för att få bort fördomen om att smålänningar är snåla. Konstigt. Den som brukar funka så bra.

Gott nytt år

2010-01-08T11:10:00.003+01:00

premiär avklarad med den äran. Det var jättekul. Lite sång, lite dans, lite stand up. Haha. Har varit bortom IT-världen i 2 veckor men nu är jag tillbaka. Lovar skärpning framöver. Januari blir en tuff månad. På måndag börjar repetitionerna av Tintin och Piratkopiorna. Alla helger är jag i Kalmar och spelar. Oftast har jag glömt mobilen nånstans där jag inte är för tillfället.

IT på tåg

2009-12-19T20:37:00.004+01:00

känner mig jävla uppdaterad just nu när jag sitter här och bloggar på tåget. Råkade få plats bredvid en it-snubbe som gick till restaurangvagnen och köpte en kod till mig i julklapp och visade hur jag skulle bära mig åt. Skön stil. Jag undrar om jag såg fattig ut eller om jag bara var allmänt oemotståndlig. Oj, hoppas han inte sitter och smygläser här nu, då kan det bli genant kanske. Bäst att publicera och gå vidare.

Kalmar

2009-12-19T20:35:00.000+01:00

2 dygn dansrep i ett hus i skogen i vad som måste räknas som mörkaste Småland. Grymt exotiskt. Ingen täckning, snöfall och kompakt mörker och ingen chans i helvete att hitta hem på egen hand om jag hade gripits av panik. De hade kunnat tvinga med mig i nån ockult sekt när de vill. De gjorde de inte. De var snälla och lite blyga. Alltså…jorå. Det hände någon gång, medan jag försökte påminna om Michael Jackson, att jag tänkte; ”Men hur tänkte du nu Agneta, vad håller du på med och vad gör du här?” Fast mest hade jag kul och svettades. Och jag kunde hela tiden svara på frågan ”hur hamnade jag här?” Jo, jag gjorde Svar på tal. Marknadsförde den via några större nätverk med intresse för genusfrågor. En producent och genusvetare i Kalmar hittade mig, läste min blogg och ringde och frågade om jag kunde hoppa in för någon med lunginfalmmation. Ja. Det kunde jag. Jag är tacksam för min förmåga att kunna överraska mig själv.

46 dagar

2009-12-19T20:23:00.003+01:00

gammal blev min senaste släkting. Hon föddes den 20 oktober med Edwards syndrom och somnade in i lördags i sin mammas knä. Prognosen var dålig att hon ens skulle klara förlossningen. Men hon var starkare än somliga trodde. Förra lördagen var jag ute och gick med henne och hennes föräldrar på Mariatorget. Det var mulet och snö i luften och ingenting var märkvärdigt. Men nu kommer jag aldrig att glömma den där promenaden. Hennes fotsula var så stor som min tumme. Nära döden är livet också nära.

Måndag börjar bra

2009-12-14T09:31:00.002+01:00

Så här fint började årets för övrigt stressigaste vecka.

Hej Agneta, tack för en helt otroligt bra "Svar på tal" på Boulevardteatern. Jag insöp varenda ord och både skrattade och grät. Det värkte av sanningar men du inspirerade till att göra något gott av värken. Jag sitter i styrelsen för Fi region Sthlm och glädjer mig åt att genuspolitik kan komma ut så charmant till folk. Fler borde höra! Vi i Fi satsar på att lyckas i kommande valet till kommun,landsting och RD mhja envishet och kreativitet:) Hoppas få se mer av dig på scen!/Jenny Sandsten, Fi Sthlm.

Känner mig både stolt och nöjd faktiskt.

Näst sista

2009-12-08T16:27:00.003+01:00

Det blir Svar på tal i vår också, det står klart nu. Precis när det är dags att stoppa ner G. Hägglund i ryggsäcken och cykla upp till teatern för sista föreställningen här på Boulevard, så blev bokning på Dalateatern i februari klar. Perfekt. Då behöver jag inte tänka att det är sista gången. Idag är jag riktigt laddad. Det kommer mycket folk och jag är på gott humör.

Fulradio & media i allmänhet

2009-12-08T13:32:00.003+01:00

Blev just uppringd Malin Holgersson på Fulradio. Ett kulturprogram så smalt som ett stuprör. Blev på gott humör direkt. Jag ska göra en krönika till dem. Som ska släppas på självaste juldagen. De hade hört talas om Svar på tal. YES! Att det ena ibland leder till det andra ändå. Lite queer, lite genus, lite podradio. Det finns lite framtid i mig ändå.
Har under året tackat nej till ett par olika TV-grejer, vilket ur karriärssynpunkt förmodligen är ytterst ostrategiskt. Men självrespekten gör karriär på andra premisser. "Vi vill lyfta fram roliga kvinnor och göra TV för kvinnor av kvinnor, utan att för den skull vara feministiska." För mig är det tvärtom. Om jag ska göra TV vill jag göra TV med människor för människor, utan att för den skull göra avkall på min feministiska grundinställning.

Helgstämning 2 advent

2009-12-07T20:54:00.006+01:00

Fredagkväll: Planen var att gå på Södra Teaterns 150årsjubileum. Istället var jag på akuten med två eventuellt brutna handleder på 3-åringen. (En stor anslagstavla hade trillat ner från dagisväggen och det såg ut som om han hade pysslat in en skogssnigel under huden på vardera handled.) På Astrid Lindgrens barnsjukhus sitter man i kö 5 gånger för att det ska kännas stimulerande. Kö 1 vänta på att bli inskriven. Kö 2 vänta på att få träffa doktorn. Kö 3 vänta på att få komma in till röntgen. Kö 4 vänta på att få besked från röntgen. Kö 5 för att komma tillbaka till den första doktorn som sa; "Gå hem, ge alvedon, kom aldrig hit igen". Ingen fest.
Lördag dag: tunnelbana ut till Telefonplan, tittade på kön in till Konstfacks julmarknad, vände och tog tunnelbanan hem igen. Som en installation i meningslöshet. Lördag kväll: båda barnen övertygar om att de verkligen vill gå och titta på Pappas jobb dvs Pärlfiskarna på Folkoperan.
-"De sjunger för högt tycker jag. Ska man hålla för örona hela tiden när man är på Opera eller?" Ingen fest.
Söndag: Kjells och Evas årliga julfest, i år på Carl Mikael. Utan barn! Sagolikt gott och trevligt. Jag stod först i kön hela tiden. Mera mat, mera mat. Äntligen fest. Mer vin, mer vin. Till slut såg jag verkligen en tomte som kröp fram ur vrårna. Nej, det var det inte. Det var Leif Pagrotsky som trippade fram på tårna. Underhållande. Han borde tippetappa på barnakuten i juletid. Skulle bli succé.

luckan kommer luckan går

2009-12-02T10:04:00.005+01:00

Det ena barnet vill öppna kalanderluckor i diciplinerad ordningsföljd, enligt principen som föreslås på TV, stolt över att kunna alla siffror upp till minst 24. Det andra barnet vill öppna luckor mer som andan faller på, idag var det lucka 14 som var intressant.
-"nej, jag har bestämt att jag vill spara 2an till en annan dag. Det är väl min kalender?"
En civiliserad lagspelare och en anarkistisk friåkare alltså. Intressekonflikt uppstår.
-"Men mamma, han förstör ju överraskningen."
Mamman sitter mest morgontrött och fokuserar på att lucka också kan vara minneslucka. Glömskan, tomheten, svartheten, spacet.... Hålet bakom luckan. Hmm... hur är det med det? Är luckan den lilla dörren eller är luckan tomrummet? Googlar på lucka. 274 000 träffar. Den mest upppiggande verkar vara fotografen Lucka som bidrar med denna bild.

Hellre både och än antingen eller. Även om det blir konflikt.

3 frågor i DN

2009-12-01T11:08:00.004+01:00

i söndags. Utveckling.
Journalisten Kalle ringde när jag just klev ner från löpbandet efter 5 km i rekordfart på fredagseftermiddan. Så jag flåsade ganska bra under samtalet. Det kan ha gjort Kalle okoncentrerad, för jag försökte flåsa på ett trevligt sätt, lugnt och djupt. Jag kan ha gått för långt åt det hållet. Annars var jag ganska tydlig. Jag tror att Kalle hade läst min blog. Först frågade han vad som hade föranlett showen. Ja, Hägglunds debattartikel i er tidning sa jag. Och så fick jag utveckla lite vad det var med den jabla-jabla...ja och slutligen komma fram till att jag inte alls enbart säger att Hägglund har fel. Jag är överens med Hägglund om att det finns en klyfta. Men inte om orsakerna och inte om lösningarna. Och som slutkläm berättade jag att jag bjöd in Göran Hägglund till premiären, en självklarhet när jag nu hävdar debattinlägg. Men Göran tackade nej. Däremot har han enligt rykten tackat ja till att medverka i Blåsningen på TV3. Han vet var han har sin målgrupp.
-"Men var det nån annan politiker där" undrade Kalle. Och då fick jag ju säga som det var.
-"Och vad tyckte Mona då" Det var som att han ville komma fram till Mona och jag lät honom göra det. Men där får jag ju skylla mig själv eftersom det var jag som började skriva om premiärkändisar. Men det förminskar inte känslan som uppstår när man ser ett samtal på 10 minuter nedkortat till något som går att läsa på 1.

Sundström

2009-11-26T18:33:00.003+01:00

hade releasefest på Moment i Gubbängen igår. Skönt gig. Han verkade avspänd och nervig på samma gång. Spelade igenom nästan hela plattan som var så gott som 100% vemod. Min egen Kapten Haddock Pelle Halvarsson var med och elbasade och drog stämsång från tårna. Jag njöt. Mest av allt av han som heter Charlie som har skrivit En näve näring. Som han framförde i gul Nina Ramsbytröja och ett dagisbarns kroppsspråk. Så himla fin. "svårt att träffa riktigt rätt och rent på ett så förkrympet hjärta" Där börjar jag alltid gråta. Särskilt igår. När nån är dum mot mig, då gråter jag aldrig. Men när nån är snäll mot mig, då svämmar det över.

25 nov FNs dag mot kvinnovåld.

2009-11-25T13:43:00.005+01:00

Frågan "Hur firar du idag?" är så vanligt återkommande den 8 mars varje år. Varför inte idag måntro? Skulle vilja se den ställas till allmänheten med små porträttbilder av folk i mössa på mulen shoppinggata i mellanstor stad. Och en kändis på slutet.

- "Hur firar du FNs dag mot kvinnovåld idag?

- "Ska in här på Claes Olsson och köpa en ny skiftnyckel. Kanske köper med wienerbröd hem också för att göra det lite festligt." Nils 62 Falun

- "Eh, vaddå? Finns det en dag när det är tillåtet slå kvinnor?"
Jesper 29 Borås

-"Jag har fått ledigt hela dan. Olof hämtar barnen och jag ska shoppa."
Miriam 36 Östersund

-"På skolan har jag har gjort en teckning till pappa för att han är så duktig, för att vi dricker ingen sprit heller i vår familj den här dagen."
Rut 8 Malmö

-"Det är en dum dag tycker jag. Alla dagar borde vara dagar för kvinnovåld...jag menar mot... Mot kvinnovåld"
Jimmie Åkesson 30 Sölvesborg

28 000 fall av kvinnomisshandel anmäldes förra året. Vissa skribenter väljer att peka på orättvisan i att inte kvinnors våld mot män för samma uppmärksamhet, det sägs lite vagt vara lika många kvinnor som slåss. Så jag har bestämt mig för att fira dagen genom att erkänna att jag är ganska bra på att slåss. Jag är starkare än jag ser ut, jag är snabb och teknisk.
Men aldrig, aldrig har jag slagit någon som är mindre eller svagare än jag själv. Heller aldrig hotat någon med att om den inte gör som jag säger ska den få så jävla mycket spö att den aldrig mer kan gå. Däremot har jag upplevt det omvända. Från den mindres perspektiv. Då kaxar man sig inte mer sen.

Premiären

2009-11-22T23:13:00.003+01:00

gick hem. Jag har också gått hem. Och druckit öl med C. Glad? Absolut. Men mest av allt lättad. Det är så jävla nervöst att ha premiär. Jamen vad kan man rimligen veta i förväg? Om vad publiken ska tänka om ens funderingar. Nån sa absurd. De flesta sa *vad du är påläst, om allt." Där är min självuppfattning kanske lite avvikande. Men ååh, vad man behöver och gläds åt hyllningskören en sån här kväll. Mamma var lyrisk, som alltid iofs. Suzanne Osten var supernöjd. Mona Sahlin skrattade hela tiden. Och hennes man med, (tror det var maken). Och livvakterna till och med. Kul för dem att sen något annat än bara Bruce Springsteen och Micke Bindefeldt dagarna i ända. Där gjorde man en instats. Nu gäller det om någon lite enstaka journalist kan tänka sig att uppmärksamma det hela så att allmänheten ges en chans att hitta till Boulevard.

Fick en inbjudan

2009-11-18T13:40:00.003+01:00

med förfrågan om att delta i en kvinnokväll på Intiman den 8 mars. Det var nog den sämsta förfrågan jag nånsin har fått. I frågan ingick formuleringen "Vi ville ha ett bra startfält innan vi började tokringa komiker". Av detta drar jag slutsatsen att jag är en av dem som man frågar när man tokringer, men redan har frågat de man tycker är garanterat bra. Sorry. Men så tokig är inte jag. Jag har tackat nej.

Bilisterna skapar själva trafikstockning

2009-11-18T13:39:00.003+01:00

Eeeh... jaa? Är det en nyhet verkligen? DN Sthlm har det som rubrik idag. Det är ju knappast fotgängarna.

Vad handlar det om?

2009-11-17T12:36:00.004+01:00

Alltså. För er som undrar och inte kan vänta. Nej det handlar inte bara om Göran Hägglund. Absolut inte. Kanske två minuter Göran av totalt 68. Plus supportkomikern G.Hägglund som ju kör support. Han börjar se riktigt bra och rolig ut nu. Jag repade klart honom i går kväll. Tror att det kommer bli smöråkning för mig när han har värmt upp publiken. Men han är ju mer en fantasi, inte helt verklig.
Flera andra politiker är med i showen också, både till höger och vänster om mittlinjen. Antagligen fler av dem till höger om, men de är alltid fler i alla sammanhang. Och nu är Vattenfall med i showen. Och Arla och Jesus och Fredrik Lindström och en hel del våld. Badflickor, vägarbetare, döden. Lite kärlek, bara pyttelite. Caster Semenia är med. Mina barn är med och så uppdaterar jag er på senaste nytt om Svininfluensan och Vårdval Stockholm. Lite droger, lite sprit, lite pizza; jag menar jag vänder mig ändå till verklighetens folk. Men jag garanterar att det blir helt Ank-fritt och helt Idol-fritt. Inget dansband. Kanske nämner jag På spåret, vi får se. Ring och boka!

Revansch

2009-11-13T23:50:00.003+01:00

Klockren afton på Norra Brunn. Så kul när det är kul. Knökfullt och varmt och lyssnande och asgarvande, precis så som man vill att det ska va. Jag hade verkligen roligt. Nya bitar i Svar på tal trillade på plats med en självklarhet som tycktes avlägsen så sent som igår. Då var det lite segt. Inte dåligt, men stumt. 40 pers i slips från Länsförsäkringar blev lite osäkra när jag drog skämt om kvinnovåld. Det kan man kanske förstå. Och tre hotfulla fyllon som satt och brummade. Men det här kommer att bli så bra.

Norra Brunn

2009-11-11T09:34:00.001+01:00

Testade bitar av Svar på Tals mest nyskrivna bitar igår vid smygpremiären av Lobbyn. Självklart blev det inte riktigt detsamma utan G.Hägglunds närvaro. Men ändå. Jag är mycket nöjd med resultatet. Nu kan det bara bli bättre. Jag schabblade ett par upplägg, men det mesta satt fint. Blev erbjuden att köra 40 minuter på Norra Brunn i morgon kväll tillsammans med Betnér. Jag säger som Dag Hammarskiöld gjorde när han blev erbjuden jobbet som FNs generaldirektör; "Visst blev jag förvånad, men när man blir betrodd ett sådant ansvar så tackar man inte nej".

Lobbyn

2009-11-10T23:09:00.003+01:00

har framgångsrikt haft smygpremiär för en entusiastisk publik. Erik Löfmarck glänste stilsäkert som MC/Talman och alla inbjudna komiker levererade skön humor under rubriken "Politiken & Jag". Själv led jag lite av hypokondri. Jag skyller det på att jag uppehöll mig en stund i väntrummet på Barnängens BVC med en nummerlapp och ett 50-tal människor i dagisåldern som sprang omkring och väntade på att få sin dos av influensavaccin. Ingen annanstans har jag lika tydligt känt på inandningsluften att den luktar smitta. Men det är ju inget att skylla på. Sin politiska agenda måste man ju hålla ändå. Med eller utan talarstol. Ser mycket fram emot att sparka igång Lobbyn på allvar efter jul.

underkänt för SVTs programchef

2009-10-12T09:13:00.003+02:00

Funderar på att sluta betala licensen igen ändå. Det var visserligen en öppen dörr som Agenda slog in igår kväll när de påpekade att höstens stora TV-satsningar i underhållningsgenren (lika med de som har störst budget, flest tittare och bästa sändningstid) alla har manliga programledare. Skavlan, Settman, Robin, Look, Oldsberg, Lundin...etc listan är mycket mycket längre. Så inte av den anledningen, för det där har tröttat ut mig länge. Att när hela familjen väntas bänka sig i soffan tillsammans för att lyssna och mysa, då ska det vara en man som talar. Snacka om uppfostran och gissa om det ger effekt till de allra yngsta människorna som tittar. Vilka är det som är tysta och vilka är det som talar och är roliga? Budskapet är tydligt och grymt. Men när Hübinette frågar den tillförordnade programchefen Glaser på SVT om det är en slump att det ser ut så här svarar hon ungefär; -Nej, det är ingen slump, de bara råkar vara män. Eeeh? Jaha? Det svaret är genomdumt. Skillnaden mellan slump och råka? Någon? HOn har förstått att hon inte kommer undan med att skylla på slumpen. Så istället skyller hon på att det råkar vara män. Hennes lön vill jag faktiskt inte vara med och betala. Inte aktivt i alla fall.

Parvin Ardalan

2009-10-07T09:17:00.003+02:00

var inbjuden av Bang att tala på Södra Teatern igår. Det handlar alltså om en kvinnorättsaktivist från Iran. Som alla stora nytänkare verkade hon vara väldigt konsekvent. Nina Lekander frågade vad vi här i Sverige kan göra för att stödja deras sak. Ardalan höll benhårt fast vid sin metod, den enda metod som i längden kan omdana ett strikt hierarkiskt samhälle, nämligen att alltid verka horisontellt och ömsesidigt. Så hon ville ändra Ninas fråga till "Vad kan vi göra för varandra?" Det där är stolthet. att vägra se sig själv som ett offer. När någon öppnar en ny dörr i ens mentala väggar är det alltid frustrerande och häpnadsväckande på samma gång. Vi har yttrandefrihet, lika arvsrätt och självklart lika rätt till skilsmässa. Inget av detta finns i Iran. I Iran blir en pojke straffmyndig vid 15 års ålder, men en flicka vid 9. Så nu tänker jag på nån hungrig tio-årig flicka i Teheran som kanske har stulit en limpa. Eller kanske inte vill bli bortgift. Eller nåt annat kriminellt. Vad kan vi göra för varandra?

Premiär 22 nov

2009-10-02T11:50:00.003+02:00

Nu ska det bli shåååw!!! Den kommer att bli så bra. Boulevardteatern 22 och 28 nov samt 1 och 8 dec. Jag är helt tjokad just nu. Men marknadsföring... Que? Jag gick ändå ekonomisk linje på gymnasiet och jag vet att jag hade det på schemat. Att skolka lärde jag mig själv. Ni som hittar in här på bloggen får hjälpa till. Alla fyra...haha.
Jag tycker ju att jag är den bästa komikern man kan se. Inte bara den smartaste utan också den roligaste och mest tankeväckande. Och det tycker mamma och C och några till. Men om jag skriver det "Sveriges bästa komiker just nu" blir jag lika mainstream som vilken dussinkomiker på TV som helst. För det är alla enligt sina egna annonser. Och enligt sina egna fans också så klart. Och sig själva.
Jag är som Rio de Janeiro jämfört med Chicago. Ett mycket mer spännande och dynamiskt förslag. Tänk värme, sockertoppar och karneval istället för industri och inlandsklimat. Och så har dom Obamas och Operah som publikarbetare. Vem fan är Operah Winfrey. Är jag den enda i hela världen som aldrig har sett hennes TV-program?

Svar på tal

2009-09-30T20:39:00.003+02:00

Genuspedagogisk stand up för verklighetens folk och Göran Hägglund.
Nerknuffad som jag blivit i klyftan mellan vanligt folk och den radikala kultureliten är det inte konstigt att jag känner mig lite pressad, ok? Om det är jag som är demokratiproblemet borde jag försöka lösa mig själv. Jag behövde stålar och en helikopter, det var dumt, förlåt. Från min lokala Gör-det-själv-hall här nere har jag utsikt mot en psykakut där socialministern nog aldrig kommer att gå före i kön*. Det rår han inte för, det är Guds vilja. Och Svenssons. Men jag ska bjuda hem honom till mitt köksbord istället och berätta att han behöver inte vara rädd. Jag har inte fått några bidrag. Min häst äter mycket gräs, men den röker inte på. Därför är den inte särskilt hög. Den är uppfostrad av en biologist och verkligen normal.

(* uttalas med hårt k-ljud)

Damfotboll vs Damhumor

2009-09-23T11:28:00.004+02:00

På en slags manifestation för att visa upp kvantitet inom svensk Damhumor drevs igår tesen att Damfotboll är något underlägset, onödigt och dåligt. Kvinnor kan inte förstå off-side-regeln var ett skämt som gick hem. Näe. Kanske inte ens begreppet självmål tänkte jag.
Det finns ungefär 10 miljoner registrerade kvinnliga fotbollsspelare i världen. FIFA försöker etablera organiserad damfotboll där det saknas typ Mellanöstern och Södra Asien, störst är motståndet i Iran och Afgahnistan. Och på Komikaze. I Sverige är fotboll är den största tävlingsidrotten för tjejer under 20, 36% av ungdomsspelarna är tjejer, andelen flicklag ökar hela tiden.
Gissningsvis är en kvinnlig fotbollsspelare typ 20% mindre än en manlig, även om Hedvig Lindahl kanske är större än Chippen.
Att kvinnor skulle spela på en 20% mindre plan vore inte konstigare än att kvinnor löper 100 meter häck mot männens 110 inom friidrotten. Det skulle ge snabbare och mer tekniskt spel. Vem vet, kanske till och med publik? På 10-talet i Storbritannien drog damfotboll ibland mer publik än herrfotbollen. Engelska fotbollsförbundet svarade med att stänga av kvinnorna från planerna. Det gav effekt, det blev utpräglat herrsportande. Det främsta motargumentet mot mindre planer är att det skulle bli för dyrt. Kvinnor ska helst inte kosta pengar. Allra bäst vore det kanske om de inte sa så mycket heller. De gör större nytta som åskådare helt enkelt.
Ikväll spelar landslaget Vm-kval mot Belgien på Gamla Ullevi. Gå dit och heja om ni bor i Göteborg.

Rekordförsök

2009-09-22T10:22:00.005+02:00

Ikväll på Komikaze på Ego. Bara kvinnor. Har hört rykten om så där 27. Jag tycker inte egentligen att det är en stor grej att Stockholm är större än Malmö. Där man nyligen samlade ihop 24. Debatten om bristen på roliga kvinnor har jag upplevt sedan jag började med stand up comedy 1995. Rimligt att tro att den har pågått längre än så. Det betyder ju inte att det verkligen råder brist. Inte bland mina vänner och kolleger i alla fall. Vad som tar sig upp genom mediebruset är alltid lika gåtfullt. Ta Anna Anka till exempel, nån ödla som emigrerat för att suga gubbkuk i Hollwood. Tydligen berättar hon om detta i en serie på TV3 och förväntar sig väl att hon ska provocera oss feminister genom tanken på att vi alla skulle vilja vara i hennes ställe. Jag kunde inte bry mig mindre. Däremot undrar jag varför hon får så mycket utrymme i media bara för att hon är med i en dokusåpa i TV3. Vems aganda är det? Kan det vara socialministerns? Han kanske drömmer om att Rot-avdraget ska tolkas i en mer erotisk betydelse. Till och med i DN får Anna Anka komma till tals. Och Svenska Kyrkan annonserade inför valet i Kalle Anka. Är jag en spaning på spåren här? Om pressankor. Kom till Ego ikväll, jag kanske utvecklar, vi får se.

Sveriges största förening

2009-09-20T21:52:00.003+02:00

har ca 7 miljoner medlemmar och idag har man fått rösta i organisationen. Det är den dagen vart fjärde år när själva medlemskapet har en mening. I min valkrets var det faktiskt kö, hela dagen enl uppg. 10 % borde vara en grov underskattning. Jag såg ingen som tog lappar ur vare sig Kristus- eller Sverigedemokraternas hög, till pappersinsamlingen med dem. Hoppas ni har röstat.

Göran Hägglund och verkligheten

2009-09-17T10:51:00.005+02:00

"Ytterst handlar det om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga" Durå, Göran! Durå! För helvete! Du besvärar mig och jag är vanlig. En helt vanlig människa som inte tycker att påhitt ur den religiösa fiktionen anstår ett demokratiskt parti på 2000-talet, som målar egna tavlor och diskuterar genusfrågor, men inte lyssnar på Ulf Lundell. Är det tanken på delad föräldraledighet som skrämmer dig mest? Det låter så. Bekvämare att få ihop världsbilden om man håller fadern på behörigt avstånd från familjen nånstans i himlen där man bara kan be honom om saker men aldrig ställa några krav. Kom inte och säg att kulturvänstern har för mycket åsikter om vanligt folks privatliv, innan du har gjort upp med dina egna polare i kristushögern. Faktiskt Göran, du sprider olust i det offentliga rummet. Gå hem. Sätt dig i soffan och titta på "Life of Brian". Det är en bra rulle, gör en analys och håll käften.

Oslipat och Prickprick

2009-09-11T11:58:00.003+02:00

heter två stand up klubbar i Malmö resp Lund. Det här vet alla som håller på med stand up, men det gör ju inte alla. Det är i alla fall väldigt bra ställen som jag varmt rekommenderar. Gå dit! Gör det. Publiken består till största delen av studenter, särskilt i Lund, men där består allt av studenter, kanske till och med pyttipannan. Rykten bara, jag vet inget. Men även nyvuxna, halvgamla, övermogna människor i min ålder får helt säkert en kul kväll. Onsdagar och torsdagar, hela hösten. Biljetterna är billiga men humorn exklusiv. Arrangörerna visar omdöme i sina komikerval och publiken är som små hungriga fågelungar. De bara gapar efter mer.